Den 14 september 1998 på eftermiddagen hända något som skulle förändra mitt liv fram över!

Efter att gått ut gymnasiet 11 maj 1990 började jag min karriär inom Svenska kyrkan och på Nynäshamns kyrkogård och kyrka som säsongsanställd.

I november 1990 började jag som vaktmästaren på Svandammskolan, där blev fram till 1992 då rycker in i lumpen.

Jag gör min militärtjänst på dåvarande KA3 i Fårösund, en tid när mycket hände jag kom in i förbandsnämnden var skyddsombud. Men det är under denna tid jag började utveckla det som senare blev min sjukdom.

Man kan säga att jag mer eller mindre sjuk från första dagen, då föll inhop under uppställningen. Hade ett extremt låg blodtrycket. Man det är under denna jag tid träffade personer som långt senare skulle få stor betydelse för mig.

Under tiden 1993-1997 var bland annat på ICA:s huvudkontor, Viskolan som vaktmästar men även jobbade i skolmatsal och lagade mat.

Hösten 1996 kommer in på utbildningen för att få hjälp med min dyslexi och pluggar en termin och träna min läs och skriv förmåga. Det var först i gymnasiet jag hade fått hjälp med det.

1997 började på Nynäs i Nynäshamn som vaktmästar ett ställe med många internationella kontakter. Engelska har aldrig varit min starka sida, även om förstår med en jag talar och läser.

Tjejerna i växeln ville att jag skulle hoppa in och jobba där men var tveksam på grund av alla internationella sa tal. Men de gav sig inte utan jag av efter var verkligen intressant och utvecklande.

Det blev två sommaren där och en massa extra tid.

Jag har börjat utveckla en astma och under hösten skickar min dåvarande husläkare remiss till lungmottagningen på Huddinge. Den skickades tillbaka till henne eftersom tyckte jag skulle till en annan klinik. Då textade på remiss ”valfrihet” och skickade tillbaka den. Ja den finns i min journal jag har sätt den.

Träffade en läkare som kostade astma och fick min första Pari hem för kunna ta medicin. Blev också rekommendera att då en astma skola.

Det är här jag träffade min lungläkare som hade 13 år tills han gick i pension. Det var han som de 30 september 1978 tog hand om min morfar som dog i ambulans men mamma. Man kan säga att värden är liten.

Under våren 1998 har min astma blivit ännu sämre och får anställning på Samhall. Vilket skulle sluta i en katastrof, jag samtidigt extra på Nynäs. Slutade på Samhall kl 14:30 cyklade till Nynäs och satt i växeln till stängning.

Arbetsmiljö på Samhall var inte optimal för min astma och flera gånger hämtas med ambulansen eftersom jag hade svårt att andas.

Jag hade hört av min husläkare om en klinik i Åre och en dag ringer hon mig säger detta går inte längre jag ska kontakta din lungläkare så får komma till år.

Efter någon vecka ringer lungläkare säger jag kommer skriva en remiss till Åre med flyg du kan kontakta dem. Men säg inget till Samhall ännu så de inte börjar krångla.

Kontaktar Åre kliniken och man bestämmer att jag ska läggas in där den 14 september 1998.

Sommaren förflyttar jobbar heltid på Nynäs i tio veckor, sedan tillbaka till Samhall vilket min astma inte klarar. Sista tiden jobbade 50 procent men hade konstant problem med andningen. Den 9 september 1998 gjorde min sista arbetsdag på Samhall. Hade tagit semester 10-11 september eftersom mamma fyllde 50 år.

Den 12 september hade vi henne 50-års fest med vildsvin och rostbiff jag lagade mat något jag bra på.

När gästerna hade kommit blev tvungen att hämta något upp i mina föräldras lägenhet. Tar hissen ner själv och åker ner i botten. Där sitter med 48 gäster fast i hissen, det slutade med brandkåren  fick plocka ut mig.

Nästa dag som var mammas födelsedag hade hon mottagning hemma med smörgåstårta som jag gjort.

Jag har aldrig tyckt om att åka bort nu var det mindre än ett dygn innan jag skulle åka. Stressen gjorde att jag fick svårt att andas och funderar på stanna hemma.

Men den 14 september 1998 flyger jag till Östersund och taxi till Åre kliniken och fyra veckor som skulle förändra allt.

Kommer upp och träffar läkare, sköterskor och sjukgymast samt gör en massa prover redan under första dagen.

Sist träffade läkaren Karin Osterman vi går igenom allt och hon konstaterar du är inte så frisk att kanske inte kommer kunna fortsätta jobba fullt.

Där och då sattes mitt liv på ända!

Jag kunde inte då förstå att jag inte skulle kunna fortsätta jobba normalt. Det blev min resa mot att hitta en ny mening med livet och kunna leva med astman som ett handikapp som inte syns.

Fortsättning följer………