När jag den 21 december skrev om min första sjukhusvistelse 2007 – och om att jag under de senaste 1,5 åren varit inlagd 36 dygn – visste jag inte vad som snart skulle komma.
Min mamma har inte mått bra den senaste tiden efter att pappa gick bort. Hon har varit på sjukhus sedan den 26 oktober. Jag har försökt hälsa på så mycket jag orkat, samtidigt som min astma varit instabil.
På julafton var min syster och jag hos mamma på sjukhuset. Sedan åt jag middag hos syrran innan jag åkte hem och vilade inför midnattsmässan i kyrkan.
På juldagen åkte jag till Skansen för konsert i Seglora kyrka. Jag passerade sjukhuset på vägen hem, men mamma sov så jag fortsatte hem.
Annandag jul hade jag svårt att komma upp. Astman krånglade. Jag plockade lite hemma och spelade På spåret.
Lördag 27 december
Syrran och jag hälsade på mamma på sjukhuset. När jag kom hem kände jag hur kroppen började ge upp. Andningen blev tyngre.
Söndag 28 december – dagen då det kunde ha tagit slut
Jag vaknade med kraftig andnöd. Jag tog min medicin, fyllde på immunförsvaret och åt frukost, men blev snabbt sämre. Hjärtat rusade. Jag beställde taxi till Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Jag trodde att hjärtklappningen berodde på extra medicin.
När jag kom in på akuten mötte jag en gammal bekant från Hyresgästföreningen, numera kollega i Hyresnämnden. Jag gick fram till kassan, registrerade mig och de tog pulsen – den var extremt hög. Kvinnan i kassan bad mig sätta mig ner medan de ordnade ett rum. Jag pratade med min kollega medan jag väntade.
Sedan var det min tur. Två sköterskor stod redo med en riktig sjukhussäng. De körde mig direkt till ett bås. En läkare kom in och sa att jag måste bedömas omedelbart. Medan hon lyssnade på lungorna ringde hon min lungläkare, och sköterskorna ringde MIMA-läkarna (Medicinsk Intensivvårdsavdelning) och sa att de måste komma direkt.
Samtidigt försökte en sköterska få in en infart för att kunna ge mediciner. Hjärtat rusade allt mer. De sa att risken fanns att det kunde stanna. Kroppen hade kämpat för länge mot en för komplicerad astma och orkade inte mer.
MIMA-läkarna kom och beslutade att jag skulle tas över så fort det fanns plats.
Jag trodde det skulle ta tid, men plötsligt stod sköterskorna där: ”Nu ska du till MIMA.” Innan jag hann blinka var jag på avdelningen, omhändertagen av personalen. Från att jag gick fram till kassan tills jag låg på MIMA tog det 20 minuter.
När jag sattes ner upptäckte jag att det stod uppdukat runt mig med extra läkemedel och dropp – allt med mitt namn på. Jag låg där i 12 timmar innan de vågade plocka bort det. Då bedömde läkaren att risken för hjärtstillestånd var över.
Det blev inte många timmars sömn den natten. De kontrollerade mig var 30:e minut.
Måndag eftermiddag
Jag var tillräckligt stabil för att flyttas till lungmedicin för vidare behandling. Där är jag fortfarande i skrivande stund.
När jag kom upp fick jag ett enkelrum. Jag hann knappt packa upp innan jag flyttades till en fyrsal. Jag hade precis packat upp igen när sköterskan som hämtat mig från MIMA kom in och sa: ”Du har ju immunbrist, här kan du inte ligga.” Så jag flyttades tillbaka till enkelrummet.
Jag är mycket bättre nu jämfört med när jag kom in, även om jag då inte förstod hur illa det faktiskt var. Just nu får jag teofyllamin i dropp i 12‑timmarsintervaller. Planen är att jag kanske kan komma hem på fredag.
Fördelen med lungmedicin är att personalen känner mig – och jag dem.
Och här är jag nu, på nyårsafton 2025, som inte alls blev som jag tänkt mig.
Fick ett kraftigt astma anfall hem på förmiddagen idag, hjärtat gjorde allt för syresättning av blodet men orkade inte. Åkte in till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge tog från kassan till jag låg med vak på MIMA 20 minuter.
Har just kommit hem från min 36 midnattsmässa i Nynäshamns kyrka
Då lägger snart 2025 tillhandlingarn ett som inte blev vad vi tänkt och som jag vill lämna bakom mig. Det blev fem begravningar inom loppet av ett år. Även år har till bringat mycket tid på sjukhus innan sommaren började ny behandling som göra att jag slipper sjukhus fram över.
Nu ser jag att 2026 bara kan bli bättre än 2025.
Jag fick mitt myndighets uppdrag förlängt med 3 år så där går jag in i mitt 25 år. Tydligen gör jag ett bra uppdrag.
Jonas
En ny undersökning från Indikator Opinion på uppdrag av Hyresgästföreningen visar att hyresgäster är klart mer ekonomiskt pressade inför årets julhandel än de som äger sitt boende. Hyresgäster är både mer benägna att handla julklappar på kredit eller faktura – och tvingas oftare avstå helt från julklappar.
Många hyresgäster har inte råd med julklappar – handlar på kredit
Fick just beslut att mitt uppdrag för statlig myndighet har av regeringen förlängts med 3 år.
Så den 1 januari 2026 börjar jag mitt 25 år i statens tjänst!
Jag vet om att jag skulle få förlängt i mer en halv år men nu kom beslutet.
Julen är en extremt jobbig tid för mig och har påverkat min astma sedan 2007, då allt gick riktigt illa och det hade kunnat sluta mycket värre än det gjorde.
Under de nio åren före 2007 blev min astma allt mer svårhanterlig. Jag åkte in och ut på akuten och var flera gånger på rehabilitering i Åre. Vid flera tillfällen sa jag till läkarna att de fick lägga in mig. Våren 2004 fick jag teofyllamin som injektion, och det visade sig fungera. Vid den här tiden förde jag noggranna anteckningar över min astma och hur jag medicinerade. Jag hittade boken för några dagar sedan. Det jag nu ska berätta är också ett sätt att hantera den psykiska påverkan som följde efter julen 2007 – en händelse som fortfarande gör mig livrädd att det ska hända igen.
22 december 2007
Jag håller på med julförberedelser och har mått dåligt i flera dagar. Det är mitt andra år som ordförande i den organisation jag var aktiv i fram till april 2023, och det har varit mycket att göra. Städningen har blivit lidande. På kvällen blir jag betydligt sämre och får svårt att andas. Jag ringer 112, och de skickar ambulans. Medan jag väntar tar jag fram grisfötter och julskinka som jag tänkt laga nästa dag.
Ambulansen kör mig till Södersjukhuset eftersom min läkare finns där. Jag ligger en stund på akuten innan en läkare lyssnar på mig. Han konstaterar att lungorna låter dåligt och att jag måste läggas in. Jag säger nej – ”ge mig teofyllamin så jag kan åka hem”. Efter att ha pratat med en kollega går han med på det. Jag hade ju inte tid att ligga på sjukhus; grisfötterna och skinkan skulle ju göras.
Jag åker hem senare på kvällen.
Julen passerar. Jag är i Nynäshamns kyrka på julafton, men astman fortsätter att krångla.
26 december 2007
På annandagen åker jag och hämtar biobiljetter till Arn som jag bokat till den 27 december. På vägen hem svänger jag in på akuten på Huddinge sjukhus. På den tiden kunde sjukhusen se varandras journaler.
En kvinnlig läkare tar emot mig. Hon konstaterar att jag är riktigt dålig och måste läggas in. Men jag hade ju mina biobiljetter, så jag säger nej. Jag får mer teofyllamin och inhalationer och lovar att komma tillbaka om jag blir sämre.
27 december 2007
Jag ser Arn men är riktigt dålig. Efter filmen åker jag hem, hämtar min dator och åker tillbaka till Huddinge. När jag kommer in på akuten är det samma läkare som dagen innan. Hon säger ”hej” och direkt efter: ”jag skriver in dig på intensiven, det här går inte längre.”
Jag rullas upp till M82, hjärtintensiven. De kopplar upp mig på övervakning och dropp. Jag ska få adrenalin, men sköterskan måste hämta det. Det är det sista jag minns. Jag vaknar av att sköterskan skakar mig och narkosläkaren kommer in i rummet. Sköterskan säger: ”nu vaknar han igen.”
Det visade sig att min astma var så dålig att kroppen inte orkade längre. Det är något jag fortfarande har svårt att prata om, och inte många känner till det. Det har hänt två gånger till, senast våren 2024, att jag blivit medvetslös av astman.
Sköterskan tryckte in adrenalinet direkt i blodet – det var det som räddade mig.
Detta gör att varje jul fortfarande känns tung och svår. Rädslan att bli så dålig igen finns alltid där.
Jag blev kvar på sjukhuset i flera dagar men fick komma hem på nyårsaftons eftermiddag. Det är en händelse jag aldrig glömmer.
Efteråt
I början av 2008 ringde min lungläkare. Han hade fått information från både Södersjukhuset och Huddinge om vad som hänt och att jag vägrat läggas in. Han sa något som fastnade i minnet:
”Säger läkaren att du ska läggas in, då gör du det. Och sedan stannar du tills de säger att du ska åka. Är vi överens?”
Det blev många vårddygn efter det. 2010 låg jag 14 dygn på Huddinge. Efter att jag fick Covid‑19 2023 och astman försämrades har jag mellan maj 2024 och november 2025 vårdats 32 dygn på sjukhus.
Just nu får jag injektioner för att slippa bli inlagd. Sedan jag började med dem i maj 2025 har jag bara vårdats fem dygn. I början av 2026 ska behandlingen följas upp.
Hyresnämnden bifaller Hyresgästföreningens yrkande om förvaltningsföreläggande för den misskötta fastigheten i Vårberg, men avslår yrkandet om tvångsförvaltning. Hyresgästföreningen region Stockholm är kritiska till beslutet och menar att nämnden inte har tagit i beaktande hur allvarliga bristerna är.
Hyresgästföreningen kritiska till hyresnämndens beslut om förvaltningsföreläggande i Vårberg – avser att överklaga
Hyresgästföreningens nya rapport visar vad som händer när hyrorna släpps fria: i Tyskland sköt hyrorna i nya hyreskontrakt i höjden när bostadsbristen tilltog, samtidigt som skillnaderna i hyror mellan nya och gamla kontrakt växte. Resultatet: ett så stort missnöje att landet allt mer övergett marknadsmodellen och återinfört flera lager av regleringar.
Ny rapport: Tyskland överger marknadshyrorna efter år av kraftigt höjda hyror
Andra gången på en vecka samma taxibolag inte får fram allergifordon till mig. Så har resegaranti mage och fråga om verkligen behöva allergifordon jag har ett sådant tillstånd och behöver det!
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. Lär dig mer