Fortsättning…..

När den 21 december skrev om min första sjukhusvistelse 2007 och under den senaste 1,5 varit inlagd 36 dygn på visste jag inte vad som skulle komma.

Min mamma har inte mått så bra den senaste tiden efter pappa gick bort och varit på sjukhus 26 oktober. Jag har försökt åkt och hälsa på så mycket jag orkat samtidigt som min astma inte varit så bra.

Julafton var syrran och jag hälsade på mamma på sjukhus sedan åt jag middag oss syrran. Innan åkte åkte och vilade inför att jag skulle till kyrkan för midnattsmässan.

Juldagen åkte jag till Skansen på konsert i Seglora kyrka på vägen passerade mamma, men hon sov så åkte hem.

Annandag jul hade lite svårt att komma upp på morgonen astma krånglade, plockade hemma och spela På spåret.

På lördag 27 december hälsade syrran och jag på mamma på sjukhus när kom gick ladda mig hade svårt att andas.

Söndag 28 december dagen där det kunde tagit slut.

Vaknade och hade svårt att andas tog min medicin och fyllde på immunförsvaret och åt frukost. Blev allt sämre i min andning och beställer taxi till Karolinska universitetssjukhus Huddinge, hjärtat fullständigt rusade.

Trodde det berodde på att jag tagit extra medicin.

När kommer in på akuten en gammal förhandlingar från Hyresgästföreningen där och nummer kollega i Hyresnämnden.

Gick fram till kassan och registrerade mig och tog pulsen den var riktigt hög. Kvinnan i kassan så mig att sätta mig ner mellan de skulle ordna rum  åt mig. Jag och pratade med kollegan som var där och väntade på min tur.

Sedan var det min tur kommer in då står det två sköterskor med en riktig säng, det kör in i väg med mig till bås. Det kommer en läkare säger att jag måste bedöms direkt. Mellan hon lyssnar på lungorna ringer hon lungläkren och sköterskor få ringer till läkarna på MIMA att måste komma direkt.

Samtidigt sitter en sköterskor och försöker få en infart i ett blodkärl så kan ge mig medicin. Hjärtat rusar mer och mer och man säger att risken finns att de kan stanna. Det jobbat för länge för komplicera för astman men orkar inte inte mer.

Läkarna MIMA kommer och man bestämmer att ska tas över till dem så fort de finns .

När läkaren åkt trodde jag det skulle ta en stund då kom sköterskorna och sa nu skulle till MIMA för vak, innan hinner blinka är på avdelningen och fullständigt vad av sköterska. Resan från gick fram till kassan och jag var MIMA tog det 20 minuter.

När sitter runt ner lugnt ner upptäckte att det står uppdukat runt mig med extra läkemedel och dropp med mitt namn på. Det var kvar i 12 timmar innan plockade bort dem då bedömde läkaren att risken att hjärtat skulle stanna var över.

Jag kan säga att dygnet på MIMA blev det inte många timmar sömn man kolla mig varje halvtimme.

På måndag eftermiddag är så stabil att kunde flyttas till lungmedicin för vidare behandling. Där är jag i skrivande stund kvar.

När kom upp fick jag enkel rum han knappt plocka upp så åkte till en sal med fyra sängar och just plockat ordning igen. Då kommer sköterskan som hämtade mig MIMA till på mig du har ju immunbrist så här kan du inte ligga. Då blev det tillbaka fösta salen igen.

Jag mycket bättre jämförelse när kom in på även om då inte förstod hur lilla det var. Just nu får jag behandling med teofyllamin i dropp som 12 timmar, plan är kanske kan komma hem på fredag.

Fördelen med lungmedicin att personalen känner mig och jag dem.

Där är vi nu på nyårsafton 2025 som inte blev som jag tänkt.

Fortsättningen följer…