Fortsättning….

Då blev det en vecka på K84 igen, och nu är jag uppe i 22 dygn på sjukhus under 2026. Det sista dygnet ville jag bara hem. Jag har legat inne rätt ofta den senaste tiden, men läkaren jag hade den här gången var inte riktigt på min sida – även om han på slutet försökte plåstra över det. Jag hade tänkt säga vad jag tyckte, men eftersom han hade en läkarstudent med sig valde jag att vara tyst, både för studentens skull och för min egen. Han frågade inte ens om studenten fick vara med, och presenterade honom inte heller.

När vi sågs sist skulle jag testa CPAP under natten. Det gick inte alls, eftersom luften läckte ut genom tårkanalen och ut via ögonen. När jag vaknade såg det ut som att jag hade gråtit hela natten, vilket jag inte hade. Man skulle prova grimma istället för mask, men den passade inte – min näsa är för liten. När personalen förstod att luften läckte via tårkanalen sa de att det inte fanns något att göra åt det.

Läkaren tyckte ändå att jag skulle ta hem en CPAP och testa själv, något jag absolut inte är intresserad av. Det känns obehagligt när luften kommer ut genom ögat. Jag har redan torra ögon och tänker inte riskera att de blir ännu torrare.

När jag tänker efter har jag gjort en liknande röntgenundersökning för flera år sedan, och då hittade man problem på lungorna.

Jag har varit i kontakt med mottagningen och berättat vad jag tyckte. Jag har fått en tid hos min lungläkare om en månad. Jag hoppas att jag klarar mig tills dess. Då ska jag också ta upp det här med att man sticker sönder mig fullständigt, och att narkosen tycker att man borde hitta en annan lösning.

Jag kan säga att personalen på avdelningen gör allt de kan för att jag ska trivas. Att ligga på sjukhus är inget jag tycker om, och den här gången var det väldigt nära att jag gick hem redan på fredag kväll. Då hade man stuckit sönder mig på torsdagen, och läkaren hade inte varit särskilt pedagogisk när han berättade resultatet av röntgen. Det tär på psyket att ligga inne. Det finns gånger under den här perioden som jag kanske åkt in i onödan.

När jag kom hem tog jag en dusch, och när jag gick ut från badrummet svimmade jag. Jag hann bara tänka att jag inte fick ramla in i byrån. Jag har inte mått så bra sedan jag kom hem, så vi får se hur det är imorgon.

Fortsättning följer…