
Nu ser vi dig där, på ett moln med Bosse,
två själar i vila, men hjärtat hos oss.
Ni blickar ner med glimten kvar i ögat,
och viskar tröst i vindens mjuka röst.
Vi saknar dig – men fylls av tacksamhet,
för varje stund du gav, för varje enkelhet.
Och vi vet att ovan molnens kant,
finns du kvar med hjärtat stolt och sant.
Så vila nu, Janne, med himlen som din famn,
tills våra vägar korsas i evighetens hamn.





