Jag skrev denna bön idag för att ha något att göra i all sorg.

Käre Gud,
Med hjärtan fyllda av saknad lyfter vi vår bön till dig.
Vi minns vår far, som bar Järflotta i sitt hjärta,
som lärde oss att fisk flundra och hålla mot pricken i bergen,
som visade oss vägar genom livet lika tydligt som vattnet visade väg över fjärden.

Vi hör ekot av hans historier,
de levande berättelserna om allt som hänt på Järflotta,
om människor, om havet, om vinden som bar drömmar och arbete.
Och vi minns hans glädje när Alexander kom,
hur kärleken till sitt barnbarn lyste som en stilla fyr.

Nu styr ett skepp ut i livets solnedgång,
med pappa vid rodret för sista gången.
Aldrig mer ska hans längtans sång höras,
men hans kärlek, hans styrka, hans berättelser lever kvar,
som vind över vattnet, som fotspår i sanden,
som händer som en gång byggde, skapade, älskade.

Gud, ta emot honom i ditt ljus,
låt havet där han nu vilar vara lugnt,
och låt oss finna tröst i minnet av honom,
som alltid kommer att leva vidare i våra hjärtan.

Amen.