Kategoriarkiv: Svenska Kyrkan

2026-02-21 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma

Fortsättning..

Jag försöker förstå vad EDAC egentligen är. Det upptäcktes när jag låg inlagd senast – att luftröret till höger lunga faller ihop när jag andas ut.

I fredags skulle jag få en uppföljning efter min sjukhusvistelse, men ingen hörde av sig under eftermiddagen. Till slut gick jag in i journalen för att se om det fanns någon anteckning som förklarade varför ingen ringt.

När jag öppnade slutanteckningen, läkarens sammanfattning av min vistelse, såg jag att det står att jag har svår EDAC. Det är information jag aldrig fått. Jag tittade igenom alla papper jag fick med mig hem – där nämns det inte alls.

Jag läste också igenom alla anteckningar från tiden på K84. Då fick jag panik. Jag förstår inte vad detta innebär för mig, hur allvarligt det är eller vad det betyder för mitt liv framöver. Det gör mig ännu mer frustrerad att min läkartid dessutom blivit ombokad ännu längre fram. Hur ska mitt liv se ut nu?

Eftersom jag inte hade någon att fråga sökte jag information hos Copilot. Jag har ju blivit mycket sämre i min astma efter covid‑19‑infektionen i oktober 2023. Själva infektionen märkte jag knappt av – ingen feber, inga tydliga symtom – men kort därefter började allt gå utför med astman och lungorna.

Under 2024 vårdades jag totalt 11 dygn på sjukhus på grund av andningssvårigheter. Våren 2025 blev det 21 dygn, och från november 2025 är det 26 dygn. De siffrorna talar sitt tydliga språk: något är inte bra längre.

Jag frågade Copilot om det finns någon koppling mellan covid‑19 och EDAC och fick följande svar:

Kan covid‑19 orsaka EDAC?

Det finns ingen etablerad vetenskaplig evidens som visar att covid‑19 direkt orsakar EDAC (Excessive Dynamic Airway Collapse) eller TBM (Tracheobronchomalacia). Däremot finns det medicinska samband som forskare diskuterar.

Vad man vet i dag:

  • Covid‑19 kan ge långvarig inflammation i luftvägarna.
    Långvarig hosta, irritation och slemproduktion kan i teorin belasta luftvägarna.
  • Svår covid‑19 kan leda till intensivvård, långvarig intubation eller ventilatorbehandling.
    Dessa faktorer är kända risker för att utveckla eller förvärra EDAC/TBM.
  • Post‑covid‑patienter rapporterar ibland symtom som liknar EDAC – t.ex. andfåddhet, hosta, kollapskänsla i luftvägarna – men det betyder inte att covid orsakar EDAC, bara att symtomen kan överlappa.

Vad forskningen ännu inte kan säga:

  • Det finns inga stora studier som bevisar ett direkt orsakssamband mellan covid‑19 och EDAC.
  • Det är möjligt att covid kan avslöja en redan befintlig men tidigare tyst svaghet i luftvägarna.

Vad detta betyder i praktiken:
Om någon får EDAC‑liknande symtom efter covid är det alltså inte bevisat att viruset orsakat tillståndet, men covid kan ha:

  • triggat långvarig hosta som belastat luftvägarna
  • förvärrat en redan existerande svaghet
  • lett till behandlingar (t.ex. intubation) som i sig är riskfaktorer

När jag nästan hade gett upp hoppet om att någon skulle ringa, kom ett samtal från Mottagning Socialt arbete, Huddinge, Karolinska Universitetssjukhuset. Det var de som skulle göra uppföljningen. Jag berättade vad jag läst i journalen, och de såg samma sak som jag hade upptäckt. De tyckte att jag borde ha fått information om att det rör sig om svår EDAC, även om jag redan hade gått hem – jag skulle inte behöva läsa det själv i journalen.

De skrev också till mottagningens sjuksköterskor att något måste göras omgående, eftersom det här börjar påverka min psykiska hälsa. De beklagade att det var fredag kväll och att mottagningen hade stängt. Jag hade ju blivit lovad att någon skulle ringa mig i slutet av veckan, men så blev det inte. De hoppades att jag skulle klara mig till måndag och uppmanade mig att försöka släppa det över helgen och göra något annat än att sitta hemma och grubbla. Det är lättare sagt än gjort.

Vi avslutade samtalet med att de ska ringa mig på onsdag, då jag förhoppningsvis fått kontakt med mottagningen.

När jag skulle sova gick det inte alls. Tankarna snurrade om hur allt detta ska sluta. Jag gjorde allt jag brukar göra när jag inte kan sova. Sista gången jag tittade på klockan var den 02:45. Jag vaknade igen 06:45 och kunde inte somna om.

Det här är nog det värsta jag upplevt i samband med min sjukdom. Jag gick upp, gjorde frukost och försökte vila efteråt, men det gick inte.

Imorgon ska jag vara i kyrkan, och jag hoppas att det fungerar.

Fortsättning följer…

2026-02-19 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma

Fortsättning…

Nu har det gått några dygn sedan jag kom hem från Huddinge, och livet börjar så smått återgå till det normala. Det bästa av allt är att få sova i min egen säng igen.

Jag har tappat mycket muskler under sjukhusvistelserna, och bara att ta sig upp ur sängen på morgonen är ett helt projekt. Aptiten är fortfarande dålig – både att äta och att laga mat känns motigt. Jag har inte heller lyckats komma igång med näringsdryckerna, trots att jag har dem hemma.

Jag har haft problem med maten i många år, och just nu är det verkligen inte optimalt. Jag trodde att jag skulle få träffa en dietist i dag när jag var på träningen, men det visade sig vara en månad för tidigt. Däremot träffade jag min fysioterapeut, och vi gick igenom träningen. Han menar att jag kan fortsätta som tidigare, och det känns bra – jag har ju åtminstone en lunga som fungerar som den ska.

Jag var också i kontakt med mottagningen och bad att min sjuksköterska skulle ringa upp mig. Jag kan väl inte vara den första som inte kan använda CPAP för att luften läcker upp i ögonen. När jag pratade med personalen på CPAP-mottagningen verkade ingen känna till någon alternativ lösning, vilket jag tycker är märkligt.

Jag fick en tid hos min lungläkare om fyra veckor när jag skrevs ut, och läkaren på avdelningen beklagade att det inte fanns något tidigare. Igår kom ett meddelande om att tiden flyttats fram en vecka. I morse såg jag att den också var avbokad. När jag sedan gick in för att se en ny tid var den åter inbokad – nu om fem veckor. Det står ”avbokad” och sedan ”ombokad” igen. Det känns väldigt rörigt på mottagningen, och det är inte första gången det händer.

I dag har jag varit och handlat – efter en vecka borta behövde jag fylla på med bröd och grönsaker. Annars har jag tillbringat större delen av tiden i sängen och tittat på OS.

Planen är att vara i kyrkan på söndag, om det fungerar. Jag vet inte riktigt än hur kroppen kommer att reagera.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få återkoppling efter den senaste vistelsen på Huddinge. Jag hoppas verkligen att det blir av, för det finns fortfarande många frågetecken som jag vill få svar på.

Fortsättning följer…

Jourhavande präst fyller 70 år

Jourhavande präst, en av Sveriges äldsta stödlinjer, markerar 70 år av själavård och nattligt stöd till människor i kris.

Jourhavande präst fyller 70 år

2026-02-03 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma

Fortsättning…

Så har det nu gått en vecka sedan jag kom hem efter min senaste sjukhusvistelse, och vägen tillbaka har återigen börjat. Jag hinner knappt återhämta mig mellan gångerna jag är inlagd.

Det jobbigaste när jag kommer hem – och även när jag är inlagd – är att alla plötsligt ska vara experter på min sjukdom och vad jag orkar och kan göra. Jag förstår att det ofta är välmenat, men det är min kropp och min sjukdom. Om någon ska vara expert på vad jag klarar av, så är det jag. Jag tycker inte om när man rundar mig och går förbi mig i beslut som rör mig själv. Det har hänt även i Sveriges största folkrörelse, där jag fortfarande har uppdrag kvar efter att jag gick in i väggen. Jag tycker helt enkelt inte om när andra bestämmer åt mig.

När andra börjar tycka och tänka åt mig blir det snarare så att jag känner mig tvungen att bevisa att jag faktiskt klarar av saker – och då blir jag både sårad och arg. Jag vill kunna leva ett ”normalt” liv trots min sjukdom.

När jag kom hem gjorde jag som vanligt: åkte och handlade för att fylla på kylskåpet.

Torsdag träffade jag min fysioterapeut för att lägga upp vägen tillbaka. Jag tog det väldigt lugnt. På eftermiddagen ägnade jag mig åt lite myndighetsutövning, vilket min lillasyster uppskattade – ”då sitter du ju stilla och jag vet vad du gör”, som hon sa.

Fredag handlade jag igen men tog det fortsatt lugnt. Jag fick besked från lungmottagningen att höja mitt teofyllamin till 600 mg × 2.

Lördag gjorde jag två smörgåstårtor inför årsmötet i bostadsområdet på söndagen. Genom åren har jag blivit rätt bra på det. Under kvällen blev jag sämre i astman och gick och lade mig istället för att titta på Melodifestivalen.

Söndag morgon fick jag beskedet att den som skulle vara ordförande på årsmötet var sjuk. Mitt korta svar var: ”Du stannar hemma, jag vill inte ha det!” Jag har lite teknisk utrustning kvar från tiden innan april 2023, så han kunde vara med på länk och leda mötet. Vi fick in nya personer i styrelsen, vilket var första gången på länge. Under dagen fick jag en kraftig försämring i astman och övervägde att åka till akuten, men lyckades få kontroll över den själv.

Hemma igen försökte jag fylla på immunförsvaret inför veckan. Jag såg också en kommentar om att den nya dosen Theo-Dur inte går att få tag i. Jag gick igenom mitt förråd och har bara för några dagar. Jag skrev till lungmottagningen att jag behöver få teofyllamin på licens igen.

Måndag – ny vecka, nya äventyr. För mig innebar det tvättstugan; det blir ju smutstvätt även när man är på sjukhus. På eftermiddagen besökte jag min mamma, som blivit sämre och åter är inlagd – denna gång medan jag själv låg inne. På vägen hem satt jag och tittade i telefonen när min lillasyster ringde och ville att jag skulle följa med henne på en sak. När jag tittade upp var vi vid Årstaberg, vilket är åt helt fel håll. Taxin körde vidare och lyckades inte vända förrän vid Stora Essingen. På vägen tillbaka höll chauffören på att missa avfarten mot Nynäshamn eftersom han låg längst till vänster och hade svårt att byta fil. Jag upplevde att han inte riktigt klarade av filkörningen.

Tisdag åkte jag och tränade och lyckades få en telefontid på lungmottagningen om problemet med teofyllamin, eftersom jag inte fått svar på meddelandet jag skickade i söndags. Det var över åtta minusgrader ute, vilket jag missat – inte direkt optimal temperatur för min astma. Efter träningen åkte jag till kyrkan för att slå ihjäl lite tid och blev kvar till mitten av eftermiddagen. På vägen hem svängde jag förbi apoteket och träffade en bekant som också varit sjuk. Det var roligt att se att han mådde bättre.

Hemma igen sov jag bort hela eftermiddagen och kvällen. Jag är fortfarande väldigt trött, och här är vi nu.

Så såg min första vecka hemma ut. På fredag ska jag tillbaka till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för uppföljning av sjukhusvistelsen vid nyår – och det har ju hänt en hel del sedan dess.

Fortsättning följer…

2026-02-01 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser

Fortsättning…

Under de senaste inläggen har jag berättat om min astma och min sjukhusvistelse. Nu tänkte jag dela lite mer om mig själv och om försöken att leva ett ”normalt liv”.
De som känner mig vet att jag lagt 25 år av mitt liv på en av Sveriges största folkrörelser, och att den resan tog slut i april 2023. Om den tiden, vad som hände och hur man från en dag till en annan kan hamna i iskylan och möta människors feghet, kommer jag skriva mer om senare i vår – eller när jag orkar.
Man kan säga att det blev ett tvärstopp rakt in i bergväggen, och hade jag då vetat vad som väntade hade jag kanske agerat annorlunda.

I grunden har jag en ganska märklig utbildning med tanke på min sjukdomsbild, jag är lantbrukare.
Jag växte upp på Järflotta, en ö söder om Nynäshamn, öster om Torö och norr om Landsort – på min pappas föräldrahem. Runt omkring fanns kusiner och kusinbarn i min egen ålder. Det var helt naturligt att pappas släkt fanns runt mig på somrarna och mammas släkt på vintern. Det tog tid innan jag insåg att alla inte hade det så.

Vi åkte ut till landet vid islossningen och tog upp båten när isen lade sig.
På Järflotta fanns jordbruk, och 1978 började man med får på ön. Det gjorde att jag redan från början visste att jag ville bli bonde. Det pratade jag ofta med min farmor om – hon hade ju bott på ön och haft både häst och ko, som så många skärgårdsbönder i början av 1900-talet.

Min största lycka var när vi skaffade sommarhöns när jag var tolv. Det blev fem år med höns. De skulle egentligen tas tillvara som mat, men i stället hamnade de hos bekanta över vintern.
Järflotta har varit grunden för mitt naturintresse genom livet och som vuxen mitt andningshål. En tidig höstmorgon att ge sig ut på cykeln, plocka svamp och följa skörden med bara skogen som sällskap – det är det bästa jag vet.
När jag fick förtidspension blev det åter hela somrar på ön.

När jag var liten hade vi en 14-tums svartvit tv med två kanaler, och på påsken sändes bara Jesusfilmer – något min syster fortfarande skämtar om. Mitt första mobilnät fick jag 2005, vilket gjorde att jag kunde surfa på kvällar och helger. I dag har jag samma uppkoppling hemma som på landet och kan streama tv utan problem.

Genom åren lärde jag mig hjälpa till med jordbruket: slakta lamm, dra hem vildsvin efter nattens jakt. Jag har ett foto från en midsommarafton där jag sitter i vita kläder och styckar ett vildsvin – och lyckas hålla dem helt rena.

Sedan konfirmationen har Svenska kyrkan varit en del av mitt liv. I min ungdom var jag mycket på Stiftsgården Stjärnholm mellan Nyköping och Oxelösund, där jag också jobbade extra i köket. Livet kom emellan, men på senare år har jag återvänt flera gånger. För några år sedan fick jag vara med och leda gudstjänst i Stjärnholms kyrka. Föreståndaren sa då att jag var väldigt lugn och inte stressade upp mig som andra – det är en miljö där jag känner mig trygg.

Inom Svenska kyrkan har jag hittat en plats där jag får vara utan en massa måsten. När mitt andra uppdrag tog slut valde jag att stanna kvar i kyrkan, för att ha något att falla tillbaka på.

Genom åren har jag fått förtroendet att sitta i flera styrelser och valberedningar i olika organisationer. Men i 24 år har jag också haft ett statligt uppdrag, något jag är mycket stolt över. Nu går jag in i mitt 25:e år med regeringens förtroende.
Jag var faktiskt på det uppdraget dagen efter att jag kom hem i torsdags. Någon sa att det är den säkraste platsen för mig just nu – där sitter jag ju stilla och hittar inte på en massa. När jag gick hem sa en kollega, småskrattande, att jag gärna fick försöka hålla mig borta från sjukhuset ett tag.

Under alla år har jag fått möjlighet att träffa och lära känna otaliga människor, och än i dag korsas våra vägar ibland. Det har varit allt från stora medieproduktioner till små möten för att lösa konflikter. Kurser och konferenser har varit en stor del av mitt liv. Ett tag arbetade jag mycket med ett rederi på Östersjön och fick till och med frågan om att vara med och ta fram ett av deras fartyg.

Jag har flera gånger fått frågan om jag vill ge mig in i politiken, och någon gång har det varit nära – men så blev det inte. Det är jag evigt tacksam för.
Min hälsa är A och O, och jag behöver ha kontroll över min astma.

En plats som blivit viktig för mig, särskilt sedan min systerson föddes, är Skansen. Jag är historiskt intresserad, och Skansen är en plats där jag kan ladda batterierna när jag inte kan komma till Järflotta. När systersonen var liten åkte vi ofta dit – han älskade sälarna, att gå på Solliden och äta köttbullar på stor tallrik. Att beställa barnportion gör man bara en gång, kan jag säga.

Att följa årstiderna på Skansen – från julmarknad till påsk – är som att resa i tiden genom de tidstypiska husen. Just nu längtar jag efter att kunna komma dit igen. Nästan varje gång hittar man något nytt.

Fortsättning följer…

Biskopsmötet om Grönland: ”Vi hör er, vi ser er och vi ber med er”

Uttalande av Svenska kyrkans biskopar om situationen på Grönland.

Biskopsmötet om Grönland: ”Vi hör er, vi ser er och vi ber med er”

2025-12-25 Midnattsmässa

Har just kommit hem från min 36 midnattsmässa i Nynäshamns kyrka

Ljus i en värld av konflikter

Fred och framtidstro i fokus när Act Svenska kyrkan inleder årets julinsamling på första advent.

Ljus i en värld av konflikter

Kyrkomötet samlas för debatt och beslut

Svenska kyrkans kyrkomöte samlas i Uppsala för att debattera och besluta om viktiga framtidsfrågor, inklusive hållbarhet i skogsbruk. Journalister behöver ackreditering för bevakning på plats. Förhandlingarna sänds även live på svenskakyrkan.se.

Kyrkomötet samlas för debatt och beslut

2025-09-22 Resultat kyrkovalet 2025 församling i Nynäshamns kommun

Kyrkovalet på 16 språk

Nästa vecka startar kyrkovalet. Då har knappt fem miljoner medlemmar i Svenska kyrkan möjlighet att påverka kyrkans inriktning, ekonomi och verksamhet de kommande fyra åren.

Kyrkovalet på 16 språk

4,7 miljoner röstkort skickas ut inför kyrkovalet

Nu skickas röstkorten till kyrkovalet ut till närmare fem miljoner röstberättigade medlemmar i Svenska kyrkan. Nytt för i år är att unga vuxna i åldern 16–30 år får en digital påminnelse via Kivra med uppmaning att hålla utkik efter kuvertet i den fysiska brevlådan.

4,7 miljoner röstkort skickas ut inför kyrkovalet

Med anledning av situationen i Gaza: Bön och klockringning för de drabbade och för fred i Israel och Palestina.

Svenska kyrkans samtliga biskopar uppmanar sina församlingar att på söndag, under högmässan, ringa i kyrkklockorna för de drabbade i Gaza och för fred i Israel och Palestina.

Med anledning av situationen i Gaza: Bön och klockringning för de drabbade och för fred i Israel och Palestina.

2025-06-19 Pappa

Information om pappas begravning

Klicka på bilden för att komma till Fonus!

Tacksägelse för pappa

Söndagen den 8 juni kl. 11:00 är det tacksägelse för pappa i Nynäshamns kyrka.

2025-05-27 Bön för pappa

Jag skrev denna bön idag för att ha något att göra i all sorg.

Käre Gud,
Med hjärtan fyllda av saknad lyfter vi vår bön till dig.
Vi minns vår far, som bar Järflotta i sitt hjärta,
som lärde oss att fisk flundra och hålla mot pricken i bergen,
som visade oss vägar genom livet lika tydligt som vattnet visade väg över fjärden.

Vi hör ekot av hans historier,
de levande berättelserna om allt som hänt på Järflotta,
om människor, om havet, om vinden som bar drömmar och arbete.
Och vi minns hans glädje när Alexander kom,
hur kärleken till sitt barnbarn lyste som en stilla fyr.

Nu styr ett skepp ut i livets solnedgång,
med pappa vid rodret för sista gången.
Aldrig mer ska hans längtans sång höras,
men hans kärlek, hans styrka, hans berättelser lever kvar,
som vind över vattnet, som fotspår i sanden,
som händer som en gång byggde, skapade, älskade.

Gud, ta emot honom i ditt ljus,
låt havet där han nu vilar vara lugnt,
och låt oss finna tröst i minnet av honom,
som alltid kommer att leva vidare i våra hjärtan.

Amen.

Klicka för att komma åt bon-1.pdf

2025-05-11 Strängnäs

Idag var det avslutning på den utbildning jag gått genom Svenska kyrkan Strängnäs stift.

Vi var i Strängnäs idag och avslutade med mässa I domkyrka där två av deltagarna konfirmerades.

Problem är vi ätit vegetarisk mat genom utbildning så nu ser man ut som nedan.

2025-04-20 Påsken i Nynäshamns kyrka

2025-01-13 Strängnäs stift

Idag blev ombed att leda en andakt för folk från Strängnäs stift i samband med en digitalt träff.

Den senaste veckan har funderat och skrivit om texten flera gången. Men tillslut landade jag i att det går inte utesluta ändelsen i Örebro, nedan kan du se min inledande text och avslutande bön:

Skjutningen i Örebro är en tragisk händelse som berör många människor och skapar en känsla av oro och osäkerhet i samhället. Sådana händelser kan vara svåra att bearbeta, men det är viktigt att komma ihåg att det finns hopp och ljus även i mörka stunder.

Inom den kristna tron finns det en stark betoning på hopp och förnyelse. Många finner tröst i sin tro och i gemenskapen med andra troende. Det finns en tro på att även i svåra tider kan ljus och kärlek sprida sig, och att det alltid finns en väg framåt, oavsett hur utmanande situationen kan tyckas.

Att blicka mot framtiden kan vara en kraftfull handling. Genom att arbeta tillsammans, stödja varandra och sprida kärlek och medmänsklighet kan vi skapa ett samhälle där sådana tragiska händelser minskar. Det är viktigt att fokusera på att bygga en framtid präglad av förståelse, respekt och fred.

I tider av sorg och osäkerhet är det helt naturligt att söka mening och trygghet. Många finner styrka i att dela sina tankar och känslor med andra, och att tillsammans arbeta för en bättre värld. Genom att hålla fast vid hoppet och ljuset kan vi bidra till att skapa en framtid där kärlek och gemenskap står i centrum.

Kära Gud,

Vi kommer till dig med våra hjärtan fyllda av hopp och oro för framtiden. Vi ber om vägledning och styrka i tider av osäkerhet. Må vi få mod att möta de utmaningar som ligger framför oss, och visdom att fatta kloka beslut för oss själva och våra nära och kära.

Vi ber för vår värld, att vi må se en framtid präglad av fred, rättvisa och medmänsklighet. Hjälp oss att arbeta tillsammans för att skapa en bättre plats för kommande generationer, där kärlek och förståelse råder.

Må vi alltid minnas att vi är en del av något större, och att våra handlingar, stora som små, har kraften att påverka framtiden. Ge oss styrkan att stå upp för det som är rätt, och att sprida ljus där det finns mörker.

Tack för de möjligheter som ligger framför oss, och för de vägar som leder till tillväxt och förändring. Må vi alltid ha modet att följa våra drömmar och tro på det goda.

Amen.

2024-08-25 Utbildning

Under helgen har fått möjlighet att börja en utbildning inom Strängnäs stift, utbildning har varit riktigt bra bortsett från maten.

Under gårdagen tittade vi på film och hade ett efterföljande samtal som i min grupp spårade ut totalt. Jag fortfarande upprörd över hur en deltagare uttryckt sig under samtalet och kan inte förstå hur man kan få vara aktiv i en församling.

Luk 23:34 Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.«

2024-08-23 Strängnäs stift

Det är det största floppen jag varit på när det gäller utbildning  är djup besviken och funderar på resa hem. Utan att informera har bestämt att allt ska vara vegetarisk. Hade veta om det hade jag levererat in mina allergier. Ikväll blev bara klyftpotatis till middag.

Frågan är hade man tvingat på vegetarianer att äta kött som man tvinga oss att äta vegetarisk? Jag vet inte om anmält mig om jag vetat om detta.

Jag har varit på många tillställning som Strängnäs stift hållt men denna är under all kritik man bode skämmas!

2024-07-14 Söndag

Idag var på högmässan I Sorunda kyrka.

Min astman är inte så bra så under eftermiddagen villade. Imorgon ska jag tillbaka till Lungmottagningen och träffa min läkare.

Under kvällen var det tvättstugan och mellan maskinerna fixade jag middag till mina föräldrar.

Avslutade kvällen med fotboll om EM finalen idag åkte Alexander till Göteborg för att spela Gotia Cup.

2024-07-13 Natt & Båten

Hade svårt att sova i natt pga astman så jag gick upp och fotade himlen.

Vaknade relativt tidigt och åkte ut såg till båten det var dimma och alger i havet.

För övrigt har tillbringat dagen sängen eftersom astman inte är så bra. Ska träffa min lungläkare på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge på måndag annars hade jag åkt in i natt.

Funderar på åka till Sorunda kyrka en bekants till mig predikan där imorgon.

2024-06-23 Konfirmation