Sjuksvistelse 28/12-2025—28/1-2026 #bildblogg
Kategoriarkiv: Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
2026-02-03 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma
Så har det nu gått en vecka sedan jag kom hem efter min senaste sjukhusvistelse, och vägen tillbaka har återigen börjat. Jag hinner knappt återhämta mig mellan gångerna jag är inlagd.
Det jobbigaste när jag kommer hem – och även när jag är inlagd – är att alla plötsligt ska vara experter på min sjukdom och vad jag orkar och kan göra. Jag förstår att det ofta är välmenat, men det är min kropp och min sjukdom. Om någon ska vara expert på vad jag klarar av, så är det jag. Jag tycker inte om när man rundar mig och går förbi mig i beslut som rör mig själv. Det har hänt även i Sveriges största folkrörelse, där jag fortfarande har uppdrag kvar efter att jag gick in i väggen. Jag tycker helt enkelt inte om när andra bestämmer åt mig.
När andra börjar tycka och tänka åt mig blir det snarare så att jag känner mig tvungen att bevisa att jag faktiskt klarar av saker – och då blir jag både sårad och arg. Jag vill kunna leva ett ”normalt” liv trots min sjukdom.
När jag kom hem gjorde jag som vanligt: åkte och handlade för att fylla på kylskåpet.
Torsdag träffade jag min fysioterapeut för att lägga upp vägen tillbaka. Jag tog det väldigt lugnt. På eftermiddagen ägnade jag mig åt lite myndighetsutövning, vilket min lillasyster uppskattade – ”då sitter du ju stilla och jag vet vad du gör”, som hon sa.
Fredag handlade jag igen men tog det fortsatt lugnt. Jag fick besked från lungmottagningen att höja mitt teofyllamin till 600 mg × 2.
Lördag gjorde jag två smörgåstårtor inför årsmötet i bostadsområdet på söndagen. Genom åren har jag blivit rätt bra på det. Under kvällen blev jag sämre i astman och gick och lade mig istället för att titta på Melodifestivalen.
Söndag morgon fick jag beskedet att den som skulle vara ordförande på årsmötet var sjuk. Mitt korta svar var: ”Du stannar hemma, jag vill inte ha det!” Jag har lite teknisk utrustning kvar från tiden innan april 2023, så han kunde vara med på länk och leda mötet. Vi fick in nya personer i styrelsen, vilket var första gången på länge. Under dagen fick jag en kraftig försämring i astman och övervägde att åka till akuten, men lyckades få kontroll över den själv.
Hemma igen försökte jag fylla på immunförsvaret inför veckan. Jag såg också en kommentar om att den nya dosen Theo-Dur inte går att få tag i. Jag gick igenom mitt förråd och har bara för några dagar. Jag skrev till lungmottagningen att jag behöver få teofyllamin på licens igen.
Måndag – ny vecka, nya äventyr. För mig innebar det tvättstugan; det blir ju smutstvätt även när man är på sjukhus. På eftermiddagen besökte jag min mamma, som blivit sämre och åter är inlagd – denna gång medan jag själv låg inne. På vägen hem satt jag och tittade i telefonen när min lillasyster ringde och ville att jag skulle följa med henne på en sak. När jag tittade upp var vi vid Årstaberg, vilket är åt helt fel håll. Taxin körde vidare och lyckades inte vända förrän vid Stora Essingen. På vägen tillbaka höll chauffören på att missa avfarten mot Nynäshamn eftersom han låg längst till vänster och hade svårt att byta fil. Jag upplevde att han inte riktigt klarade av filkörningen.
Tisdag åkte jag och tränade och lyckades få en telefontid på lungmottagningen om problemet med teofyllamin, eftersom jag inte fått svar på meddelandet jag skickade i söndags. Det var över åtta minusgrader ute, vilket jag missat – inte direkt optimal temperatur för min astma. Efter träningen åkte jag till kyrkan för att slå ihjäl lite tid och blev kvar till mitten av eftermiddagen. På vägen hem svängde jag förbi apoteket och träffade en bekant som också varit sjuk. Det var roligt att se att han mådde bättre.
Hemma igen sov jag bort hela eftermiddagen och kvällen. Jag är fortfarande väldigt trött, och här är vi nu.
Så såg min första vecka hemma ut. På fredag ska jag tillbaka till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för uppföljning av sjukhusvistelsen vid nyår – och det har ju hänt en hel del sedan dess.
Dela detta:
2026-01-31 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser
Sist jag skrev var det nyårsafton 2025 och klockorna skulle snart ringa in 2026 – ett helt oskrivet blad.
Jag kom inte hem på nyårsdagen. Astman var fortfarande för dålig, och jag fick fortsätta med teofyllamin i dropp. På kvällen den 2 januari 2026 beslutade läkaren att avsluta droppet och gå över till tabletter igen. Samtidigt utfärdade SMHI en varning om kraftigt snöfall den 3 januari på eftermiddagen. Tanken var att om jag inte blev sämre skulle jag få gå hem den 3 januari.
På morgonen bedömde sköterskan att jag var tillräckligt stabil för att kunna åka hem så snart läkaren hunnit gå rond. På helgerna är det en enda läkare som ansvarar för alla lungpatienter på sjukhuset, så det tog till efter lunch innan det blev min tur. När jag väl fick klartecken gick allt snabbt – färdtjänsten beställdes så jag skulle hinna hem innan snön kom.
Jag var hemma vid 14‑tiden. Vägarna var då fint plogade. Klockan 16 såg jag på Instagram att polisen lagt ut bilder på över en decimeter nysnö på samma väg.
Efter nästan en vecka på sjukhus behövde jag handla och komma ikapp med vardagen. Astman var inte helt bra, men jag klarade att självmedicinera.
14 januari – återbesök
Jag hade sedan tidigare en tid på mottagningen. Jag mådde riktigt dåligt och packade extra i ryggsäcken ifall jag skulle bli kvar. Läkaren konstaterade att Tezspire, som jag testat sedan våren, inte fungerade på mig. Jag passar egentligen inte in i profilen för läkemedlet, men man ville prova för att se om det kunde hålla mig borta från sjukhuset. Det gjorde det inte. Det sista han sa var: ”Vi ses till sommaren.” Jag svarade att det nog inte skulle bli så – jag blev ju bara sämre och sämre.
21 januari – tillbaka till akuten
Veckan som följde blev jag långsamt sämre. Den 21 januari var jag och handlade till mamma men orkade knappt ta mig ut ur affären. Där och då bestämde jag mig: nu åker jag innan det slutar som sist. Jag åkte hem, packade och beställde taxi till akuten.
På Karolinska Huddinge var det fullt, trots att det var onsdag mitt på dagen. Jag satte mig och väntade. Jag blev femte patient in. I rummet tog en sköterska och en elev kontroller, och sedan kom läkaren. Lungorna pep kraftigt. Hon bad mig ta ett djupt andetag till och sa till eleven: ”Lyssna nu – så här låter det när lungorna är igensatta.” Det är viktigt att lyssna, inte bara titta på syresättningen. Min låg på 97 %, men jag har stora lungor.
Sedan diskuterades prioriteringen. Läkaren sa: ”Du ska ju läggas in, då behöver du inte vänta åtta timmar.” Jag fick en högre prioritet så jag skulle komma upp snabbare – och för att det behövdes med tanke på hur väntrummet såg ut.
Efter EKG och prover väntade jag på plats i enkelrum eftersom jag har immunbrist. Lungmedicin hade inga platser, så jag hamnade på njurmedicin. De var inte glada över att få mig i en av sina salar, och mediciner fick hämtas från lungmedicin.
Torsdag – tillbaka till lungmedicin
Nästa dag kom lungläkaren och frågade vad jag ville ha för behandling. Jag kunde inte låta bli att svara: ”Jag är inte läkare.” Det blev dropp och inhalationer, och efter lunch fick jag besked om att det fanns plats på lungmedicin.
När jag kom in där sa personalen: ”Jaha, du är tillbaka.” Jag var nära att svara: ”Nej, jag har inte hunnit hem än.” En sköterska suckade – hon hade hoppats att jag inte skulle hamna hos dem igen.
Dagarnas rytm
Livet på avdelningen rullade på: kontroller, frukost, rond, lunch, fika, middag och kvällsfika. På lördagskvällen bestämde man att sänka styrkan på droppet. Då blev jag mycket sämre och fick bland annat en spruta med Bricanyl, vilket hjälpte.
På söndagen fick jag 5 ml teofyllamin i droppet. Läkaren ville testa. Under kvällen mådde jag sämre och fick mer medicin.
På måndagen ökade man dosen till 10 ml och tog ett koncentrationsprov. På tisdag kväll gick jag över till tabletter igen. När provsvaret kom efter 36 timmar visade det att värdet var 23 – det ska ligga mellan 40 och 100. Det förklarade troligen varför jag blev så dålig på lördagen: värdet var för lågt för att medicinen skulle hjälpa.
Hemgång
På onsdagen bedömde läkaren att jag, efter åtta dygn på sjukhus, var tillräckligt stabil för att få åka hem. Vi kom överens om att jag skulle kontakta mottagningen och att de skulle få en notering om att jag behövde snabb uppföljning.
Dagen efter fick jag besked om att min dos teofyllamin höjs från 500 mg × 2 till 600 mg × 2, med provtagning efter en vecka.
Små detaljer i vardagen
Jag är stickrädd, och när man får kortison måste man kolla blodsockret. Det görs i fingrarna, och det klarar jag inte. En sköterska tipsade om att ta provet i örat – och det fungerade bättre.
Mina kärl rullar dessutom, vilket gör att vissa sköterskor inte vill sätta infart. En gång trodde en sköterska att hon måste sätta en ny infart eftersom det läckte under huden, men det behövdes inte.
Nu har jag varit hemma i snart tre dygn, och det går… kanske bra.
Att ligga på sjukhus är inte min favoritsysselsättning. Det är många timmar i ensamhet där tankarna drar iväg. Men det tar vi en annan gång.
Dela detta:
2026-01-27 Så gick det inte igen
Det gick i nästa 19 dagar denna gången den 21 januari 2026 var det dags igen, akuten igen och denna gång var inte själva. Men kom igen på 4 timmar och upp på en avdelning då måste ha enkelrum pga av immunbristen.
På torsdag fick dropp och flyttades över till lungmedicin, fick bakslag i helgen så höjden dosen igen. Läkaren var just här och man kopplade nytt dropp och så får vi se vad som hände.
Men bilden talar sitt egna språk vad hoppas på just nu!
Dela detta:
2026-01-10 Astma är en jävla sjukdom
Idag är det en vecka sedan jag fick komma hem från Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Imorgon är det två veckor sedan i några känt något konstigt i kroppen. När väl kom in på akuten tog det 20 minuter innan var MIMA och vak. Först då inser att det inte var bra, jag har fortsatt svårt att hantera det.
Dela detta:
2026-01-04 Ett dygn hemma
Mitt första dygn hem har gått bra, åkte och hälsade på mamma som fortfarande ligger på sjukhus. I morgon ska göra ett försökt att få tag i lungmottagningen räknade just ut att på 1,5 år har vårdats 42 dygn på sjukhus för min astma, av dessa är 31 under de senaste 10 månaderna. Det känns inte optimalt i maj började med Tezspire sedan dess och till idag är 11 dygn på sjukhus, tanken var att de skulle hjälpa mig att slippa ligga på sjukhus.
Dela detta:
2025-12-31 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser
När jag den 21 december skrev om min första sjukhusvistelse 2007 – och om att jag under de senaste 1,5 åren varit inlagd 36 dygn – visste jag inte vad som snart skulle komma.
Min mamma har inte mått bra den senaste tiden efter att pappa gick bort. Hon har varit på sjukhus sedan den 26 oktober. Jag har försökt hälsa på så mycket jag orkat, samtidigt som min astma varit instabil.
På julafton var min syster och jag hos mamma på sjukhuset. Sedan åt jag middag hos syrran innan jag åkte hem och vilade inför midnattsmässan i kyrkan.
På juldagen åkte jag till Skansen för konsert i Seglora kyrka. Jag passerade sjukhuset på vägen hem, men mamma sov så jag fortsatte hem.
Annandag jul hade jag svårt att komma upp. Astman krånglade. Jag plockade lite hemma och spelade På spåret.
Lördag 27 december
Syrran och jag hälsade på mamma på sjukhuset. När jag kom hem kände jag hur kroppen började ge upp. Andningen blev tyngre.
Söndag 28 december – dagen då det kunde ha tagit slut
Jag vaknade med kraftig andnöd. Jag tog min medicin, fyllde på immunförsvaret och åt frukost, men blev snabbt sämre. Hjärtat rusade. Jag beställde taxi till Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Jag trodde att hjärtklappningen berodde på extra medicin.
När jag kom in på akuten mötte jag en gammal bekant från Hyresgästföreningen, numera kollega i Hyresnämnden. Jag gick fram till kassan, registrerade mig och de tog pulsen – den var extremt hög. Kvinnan i kassan bad mig sätta mig ner medan de ordnade ett rum. Jag pratade med min kollega medan jag väntade.
Sedan var det min tur. Två sköterskor stod redo med en riktig sjukhussäng. De körde mig direkt till ett bås. En läkare kom in och sa att jag måste bedömas omedelbart. Medan hon lyssnade på lungorna ringde hon min lungläkare, och sköterskorna ringde MIMA-läkarna (Medicinsk Intensivvårdsavdelning) och sa att de måste komma direkt.
Samtidigt försökte en sköterska få in en infart för att kunna ge mediciner. Hjärtat rusade allt mer. De sa att risken fanns att det kunde stanna. Kroppen hade kämpat för länge mot en för komplicerad astma och orkade inte mer.
MIMA-läkarna kom och beslutade att jag skulle tas över så fort det fanns plats.
Jag trodde det skulle ta tid, men plötsligt stod sköterskorna där: ”Nu ska du till MIMA.” Innan jag hann blinka var jag på avdelningen, omhändertagen av personalen. Från att jag gick fram till kassan tills jag låg på MIMA tog det 20 minuter.
När jag sattes ner upptäckte jag att det stod uppdukat runt mig med extra läkemedel och dropp – allt med mitt namn på. Jag låg där i 12 timmar innan de vågade plocka bort det. Då bedömde läkaren att risken för hjärtstillestånd var över.
Det blev inte många timmars sömn den natten. De kontrollerade mig var 30:e minut.
Måndag eftermiddag
Jag var tillräckligt stabil för att flyttas till lungmedicin för vidare behandling. Där är jag fortfarande i skrivande stund.
När jag kom upp fick jag ett enkelrum. Jag hann knappt packa upp innan jag flyttades till en fyrsal. Jag hade precis packat upp igen när sköterskan som hämtat mig från MIMA kom in och sa: ”Du har ju immunbrist, här kan du inte ligga.” Så jag flyttades tillbaka till enkelrummet.
Jag är mycket bättre nu jämfört med när jag kom in, även om jag då inte förstod hur illa det faktiskt var. Just nu får jag teofyllamin i dropp i 12‑timmarsintervaller. Planen är att jag kanske kan komma hem på fredag.
Fördelen med lungmedicin är att personalen känner mig – och jag dem.
Och här är jag nu, på nyårsafton 2025, som inte alls blev som jag tänkt mig.
Dela detta:
2025-12-28 Hjärtat orkar inte kompenserar för astman
Fick ett kraftigt astma anfall hem på förmiddagen idag, hjärtat gjorde allt för syresättning av blodet men orkade inte. Åkte in till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge tog från kassan till jag låg med vak på MIMA 20 minuter.
Dela detta:
2025-12-23 God Jul & Gott Nytt År
Då lägger snart 2025 tillhandlingarn ett som inte blev vad vi tänkt och som jag vill lämna bakom mig. Det blev fem begravningar inom loppet av ett år. Även år har till bringat mycket tid på sjukhus innan sommaren började ny behandling som göra att jag slipper sjukhus fram över.
Nu ser jag att 2026 bara kan bli bättre än 2025.
Jag fick mitt myndighets uppdrag förlängt med 3 år så där går jag in i mitt 25 år. Tydligen gör jag ett bra uppdrag.
Med detta vill jag till önska alla en God Jul & Gott Nytt År!
Jonas
Dela detta:
2025-12-21 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser
Julen är en extremt jobbig tid för mig och har påverkat min astma sedan 2007, då allt gick riktigt illa och det hade kunnat sluta mycket värre än det gjorde.
Under de nio åren före 2007 blev min astma allt mer svårhanterlig. Jag åkte in och ut på akuten och var flera gånger på rehabilitering i Åre. Vid flera tillfällen sa jag till läkarna att de fick lägga in mig. Våren 2004 fick jag teofyllamin som injektion, och det visade sig fungera. Vid den här tiden förde jag noggranna anteckningar över min astma och hur jag medicinerade. Jag hittade boken för några dagar sedan. Det jag nu ska berätta är också ett sätt att hantera den psykiska påverkan som följde efter julen 2007 – en händelse som fortfarande gör mig livrädd att det ska hända igen.
22 december 2007
Jag håller på med julförberedelser och har mått dåligt i flera dagar. Det är mitt andra år som ordförande i den organisation jag var aktiv i fram till april 2023, och det har varit mycket att göra. Städningen har blivit lidande. På kvällen blir jag betydligt sämre och får svårt att andas. Jag ringer 112, och de skickar ambulans. Medan jag väntar tar jag fram grisfötter och julskinka som jag tänkt laga nästa dag.
Ambulansen kör mig till Södersjukhuset eftersom min läkare finns där. Jag ligger en stund på akuten innan en läkare lyssnar på mig. Han konstaterar att lungorna låter dåligt och att jag måste läggas in. Jag säger nej – ”ge mig teofyllamin så jag kan åka hem”. Efter att ha pratat med en kollega går han med på det. Jag hade ju inte tid att ligga på sjukhus; grisfötterna och skinkan skulle ju göras.
Jag åker hem senare på kvällen.
Julen passerar. Jag är i Nynäshamns kyrka på julafton, men astman fortsätter att krångla.
26 december 2007
På annandagen åker jag och hämtar biobiljetter till Arn som jag bokat till den 27 december. På vägen hem svänger jag in på akuten på Huddinge sjukhus. På den tiden kunde sjukhusen se varandras journaler.
En kvinnlig läkare tar emot mig. Hon konstaterar att jag är riktigt dålig och måste läggas in. Men jag hade ju mina biobiljetter, så jag säger nej. Jag får mer teofyllamin och inhalationer och lovar att komma tillbaka om jag blir sämre.
27 december 2007
Jag ser Arn men är riktigt dålig. Efter filmen åker jag hem, hämtar min dator och åker tillbaka till Huddinge. När jag kommer in på akuten är det samma läkare som dagen innan. Hon säger ”hej” och direkt efter: ”jag skriver in dig på intensiven, det här går inte längre.”
Jag rullas upp till M82, hjärtintensiven. De kopplar upp mig på övervakning och dropp. Jag ska få adrenalin, men sköterskan måste hämta det. Det är det sista jag minns. Jag vaknar av att sköterskan skakar mig och narkosläkaren kommer in i rummet. Sköterskan säger: ”nu vaknar han igen.”
Det visade sig att min astma var så dålig att kroppen inte orkade längre. Det är något jag fortfarande har svårt att prata om, och inte många känner till det. Det har hänt två gånger till, senast våren 2024, att jag blivit medvetslös av astman.
Sköterskan tryckte in adrenalinet direkt i blodet – det var det som räddade mig.
Detta gör att varje jul fortfarande känns tung och svår. Rädslan att bli så dålig igen finns alltid där.
Jag blev kvar på sjukhuset i flera dagar men fick komma hem på nyårsaftons eftermiddag. Det är en händelse jag aldrig glömmer.
Efteråt
I början av 2008 ringde min lungläkare. Han hade fått information från både Södersjukhuset och Huddinge om vad som hänt och att jag vägrat läggas in. Han sa något som fastnade i minnet:
”Säger läkaren att du ska läggas in, då gör du det. Och sedan stannar du tills de säger att du ska åka. Är vi överens?”
Det blev många vårddygn efter det. 2010 låg jag 14 dygn på Huddinge. Efter att jag fick Covid‑19 2023 och astman försämrades har jag mellan maj 2024 och november 2025 vårdats 32 dygn på sjukhus.
Just nu får jag injektioner för att slippa bli inlagd. Sedan jag började med dem i maj 2025 har jag bara vårdats fem dygn. I början av 2026 ska behandlingen följas upp.
Dela detta:
2025-11-24 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser
Även om astman är den sjukdom som påverkar min vardag mest, finns det två andra diagnoser – och en av dem är faktiskt allvarligare än astman. Men vi börjar med den som är en direkt följd av astman och dess behandling.
Min lillasyster och hennes dåvarande pojkvän, numera man och min svåger, skulle flytta och jag hjälpte till att bära. När jag lyfte en flyttlåda small det till i ryggen och jag fick svårt att andas. Den känslan glömmer jag aldrig – och smärtan släppte inte.
Jag kontaktade vårdcentralen som sa att det var ryggskott, så jag åkte till landet och plockade svamp. Det slutade med 180 liter trattkantareller. Veckorna gick och jag blev inte bättre. Till slut gav jag mig inte, och vårdcentralen röntgade ryggen.
Det visade sig att jag hade en kotkompression i nedre bröstryggen. Jag var knappt 30 år. Jag ringde min lungläkare som sa att vi måste mäta skelettet för att se hur det stod till. Det visade sig att jag hade utvecklat osteoporos i bröstryggen, vilket krävde behandling med kalk och D‑vitamin.
Sedan började revbenen spricka – något som är oerhört smärtsamt och direkt olämpligt när man har astma och behöver kunna hosta. Jag provade tabletter som skulle stärka skelettet, men de fungerade inte för mig.
Min lungläkare arbetade då på Södersjukhuset, och jag och osteoporosläkaren där gick inte ihop. Jag skickades därför till Huddinge, där jag träffade en läkare som berättade att man börjat behandla med ett nytt läkemedel som gavs som dropp. Det skulle bromsa nedbrytningen av skelettet och stärka det. Problemet var att man då bara kunde få tre doser under en livstid.
Jag minns första behandlingen väl – man var rädd att jag skulle få en allergisk reaktion, så jag skrevs in på Huddinge. Behandlingen gick bra. Och att det bara skulle vara tre doser stämde inte i längden. Fram till idag har jag fått nio doser och ska få två till de kommande två åren. Sedan ska skelettet mätas igen.
Under många år fick jag dessutom återkommande lunginflammationer och behandlades med antibiotika flera gånger om året. Till slut ansåg min lungläkare att något måste göras, och jag fick en remiss till Immunbristenheten på Huddinge.
Det visade sig att jag har en immunbrist som kräver behandling med injektioner – något som var en skräck för mig eftersom jag alltid varit sprut- och stickrädd. I början fick jag gå till distriktssköterskan, men efter en allergisk reaktion tyckte man att jag skulle prova att lära mig ta injektionerna själv.
Behandlingen var då 50 ml i veckan, och man tog 10 ml åt gången under 90 minuter med hjälp av en pump. Jag satt i ett rum där sköterskan visade hur man drog upp läkemedlet. Sedan kom det svåra: sticket. Jag minns hur hon lärde mig att känna var nålen skulle sitta. Redan första gången gjorde jag det själv.
Idag fyller jag på immunförsvaret en gång i veckan. Läkemedlet är mer koncentrerat, så det är 20 ml som tas på cirka 30 minuter. Utan behandlingen skulle minsta lilla infektion kunna sluta riktigt illa. Det är också extra viktigt att jag tar mina vacciner – en vanlig influensa kan ge stora komplikationer. Under våren 2025 gick det riktigt illa när jag fick influensa och följdsjukdomar, men det är en historia för sig.
Dela detta:
2025-04-09 Capio Vårdcentralen Nynäshamn
Mycket har varit med om inom vården men jag har aldrig trott att jag skulle få medicin som sätter ut min astma medicin.
I fredags var på Capio Vårdcentralen Nynäshamn för följa upp efter att vårdas på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge för influensa A med komplikationer och mitt blodtryck.
Träffade läkaren för första gången han tyckte jag hade för hög puls, vilket jag haft ett tag men Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge inte reagerat på när varit inlagd. Läkaren där sa utifrån hur sjuk du varit och din medicin kommer den gå ner.
Men läkaren på vårdcentralen ville behandla den och skriva ut medicin och frågade specifikt om den gick hopp med min övriga medicin och den för astman och det var okej.
Under helgen fick en extrem torr host och på måndagen hostade så att spydde. Läste på Fass att det kunde 1 och 100 på verka luftrören. Så på tisdag tog bort tabletten och ringde vårdcentralen och pratade med sjuksköterska som skulle lämna det läkaren.
Mådde inget vidare hade svårt att andas så som bort eftermiddagen gick in och läste i journalen på 1177. Då hade läkaren skrivit att det inte fans någon sådan koppling då kan jag säga att blev rätt upprörd.
Börjar läsa mer på Fass om läkemedlet upptäckte då att det finns en varning att man inte får skriva ut det till patienter med astma och allergi. Vidare visar det sig vara betar blockerade och behandlas med betar stimulera får astman. Vilket gör att min min astma medicin inte fungerar.
Ringe då 1177 för att höra vad skulle göra, sköterskan där blev alldeles förskräckt och sa du behöver åka till akuten omgång för kontroll.
Beställde en färdtjänst till akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge väl på plats gick det fort.
Sköterskan som tog emot undrade om ska skratt eller gråta när ser vad läkaren på vårdcentralen i Nynäshamn skrivit ut till dig.
Det blev en massa olika prover och tester in på rum och väntar på provsvar som kom efter två timmar. Då kommer en läkare in och undrade om läkaren på vårdcentralen inte visste om astma. Jo svara jag jag var där eftersom lungmedicin K84 skickat remiss för uppföljning efter jag haft influensa.
Jag ska inte säga vad läkaren sa om Capio Vårdcentralen Nynäshamn men fick inte under några omständigheter fortsätta med medicinen.
Nu åter står bara efter arbete väntar lungmottagningen ska ring sedan fylla uppgifter till pasientnämnden.
Dela detta:
2025-03-17 Då är det dags inge
Då är dags igen ligger på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge för femte gången på elva månader.
I lördags hade svårt att andas så trodde det astman eller lunginflammation så jag åkte till akuten.
Hade ingen feber bara svårt att andas kom in på akuten rätt fort massa provtagning och odlingar tog på mig.
Efter en stund körde läkaren in huvudet och influensa A – fågelinfluensa, röntgen och sedan upp på infektionsavdelningen vilket var upplevelse.
På söndagen kom läkaren på infektion och tittade på mig satte in mer medicin för att få stopp på virus och händra bakterier. Funderar också på om jag inte skulle till lungmedicin eftersom jag har astma.
Fick besked att skulle kunna bli under dagen så plockar ihop, sedan ändra läkaren till idag måndag skulle jag sättas upp på listan.
Sa till sköterskan på infektionsavdelningen att detta kan vända lika fort att ha plats så ställde ner väskan. En timme sen kom han in och sa man håller på att städa ett rum på lungmedicin.
Så nu är på lungmedicin och man öser i mig medicin.
Dela detta:
2025-02-15 Då tog det stopp
Natten till igår gick det inte längre min astma jävlades för mycket så blev akuten.
Åkte till akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge kommun nästan direkt och man startade behandlar och bestämde att skulle läggas in.
Den längsta tiden var vänta på man skulle få en ledig plats på lungmedicin. Fick smörgåsar på akuten mellan jag väntade.
Kan följa min vistelse på sjukhus på Threads – https://www.threads.net/@bojonascarlsson
Dela detta:
2025-01-17 Då står man i kö…
Igår på börjar jag mitt i sista år som ledamot i Hyresnämnden för denna period förordade går ut den 31 december. Jag har tjänstgjort i åtta perioder. Först som ersättare och sedan som ordinarie är inne på mitt fjärde Hyresråd nu.
Mitt under förhandlingarna fick besked att man satt upp mig på väntelistan på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge för få min ”idrottsskada” fixa igen. Så nu är det bara och väntar och ser hur långtid det tar.
Dela detta:
2025-01-16 Det känns så overkligt
I oktober 2023 blev det min tur, jag har en extremt svårt behandlad astma och ett immunbristen som ofta få stora problem när jag får infektioner.
Jag kommer ihåg i mars 2020 hade just varit på Gotland när pandemin kom och min resan på färjan, där folk var skräck slagna så fort som någon hostade.
Samtalet jag hade med lungmottagningen och immunbristenheten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge några dagar senare. Där en sköterska sa till mig man har inte sätt någon ”ökad” dödlighet bland personer med astma ”än” men du bör vara försiktig.
Jag tog mig igenom pandemin och fick vaccin så fort det fanns tillgänglig och flera extra sprutor efter som tyckte extrem risk att skulle svårt sjuk om jag fick det.
Jag hade vi flera tillfällen träffat personal som insjuknat straxt efter i Covid-19 utan få det.
Men i oktober 2023 kom samtalet att en person i min famlij som låg på sjukhus hade det. Jag tog ett test fast jag inte hade några särskilda symtom utan det helt okej. Skräcken när tittar på testet och det blir positivt direkt vad händer nu. Är i början av infektionen och hur kommer det gå.
Detta var en helg på måndag hade fortfarande ”inga” symtom men kontakta lungmottagningen och immunbristenheten som både sa får feber och svårt att andas åker du inte direkt. Dagarna gick utan något direkt hände.
Straxt efter börjar problem med astma som hade inte varit så dålig på många år, sökte vårdcentralen som skickade mig vidare till akuten. Med hjälp av stora doser kortison kunde andas igen och kunde gå hem.
Efter några dagar fixade lungmottagningen, så fick träffa en läkare fast min ordinarie inte var i tjänst. Jag hade träffat honom 2010 när jag var inlagd till sjukhus under en lång period.
Han kostera att min lung kapacitet drastiskt försämras och det var följande av Covid-19. Han sa då hade sätt flera patienter som blivit mycket sämre astma vilket man tidigare inte sätt.
Det var början på helvete, där jag bokstavligen gjorde att jag kunde för att inte bli inlagd på sjukhus. Det gick fram till i maj 2024 kontaktad lungmottagningen som sa du måste åka in direkt.
Fram till dess hade lung kapacitet fortsatt bra bli sämre vid något tillfälle var jag nere på 30%.
Kommer in på akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge jag kommer in på ett rum efter stund och kommer det en sköterska och lyssnar på lungorna och går iväg.
Men kommer straxt tillbaka och sen går det ruskigt fort ur rummet och till övervakning plats, det var första gången en två som på kort tid vårdades på sjukhus under våren 2024. Andra gången förlorade medvetande en kort stund men det är något redan bloggat om.
Sommaren går så fort det blir varmt kan jag inte andas typ över 22 grader, träffar läkare flera gånger under sommaren och början av hösten man formligen trycker i mig medicin.
I oktober blir åter igen akut sämre igen efter mycket om och men skickar Närakuten mig till akuten. Läkaren på Närakuten tyckte var bra hade 98% i syresättning men lyssnade inte på lungorna.
När jag kom in på akuten och sköterskan lyssnade på lungorna blev jag upp prioriterade och det satt en läkare titta på mig hela tiden. Han tyckte i mig massa medicin eftersom lungorna inte låt så bra. Jag får åka upp en avdelning över natten nästa morgon är bättre och får åka hem eftersom jag har tid till lungläkare någon dag senare på mottagningen.
När jag träffade läkaren hade 73% i lung kapacitet läkaren orolig hur går mer medicin och hem.
Jul och nyår går utan något större problem annat än det är tungt på juldagen att andas.
Under hela denna tid har gått träna på och cyklade rätt mycket men har varit väldigt trött och haft svårt att orka äta. Under hösten 2024 bokar tid till dietist som konsterar att bränna mer näring är lyckades få i mig. Hon sätter mig på näringdryck och rätt fort orkar jag mer.
Det är en lång historia att leva med astma efter att haft Covid-19.
Så för några dagar sedan hade planerat åter besök på lungmottagningen och genom gick en omfattande under sökning eftersom jag behöver operera min gamla ”idrottsskada” igen och narkosläkaren ville vet om lungorna skulle klara det.
Var en helt vanlig dag kände mig inte verken i toppform eller dålig och men gör test av lung kapacitet igen, ser då en förbättring. Läkaren en konstaterade lung kapacitet var 98% av dem förväntade. Det första gången på 1,5 år som det så bra, så nu är det bara hoppas att håller i sig.
Läkaren lämnade klar tecken för knä operation innan pollensäsongen böjar.
Det känns så overkligt att det före en gång skull går rätt håll i livet….
Dela detta:
2024-11-06 Färdtjänsten funkar inte
Färdtjänst i Stockholm ligger nere så missade min tid på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge får vänta en månad på en ny. Finns ingen prognos på när fel ska vara åtgärdat
Dela detta:
2024-09-17 Svensk sjukvård
Ibland blir jag förvånad var på ortopeden i torsdags fick remiss för magnetröntgen.
Idag ringde till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och frågade hur lång väntetid det var. Det var till på torsdag, skulle höra av mig till ortopeden när jag fått tid.
Gjorde det direkt inom 5 minuter fick en tid 10 dagar efter magnetröntgen oss läkaren för att få röntgen svar.
Det är nästan så man blir förvånad men är man väl inne i rullarna går det tydligen fort.
Imorgon ska jag iväg för service av mina reservdelar till knäna.
Det som återstår är ta tag i min astma som spökar och gör det svårt att andas. Drar mig lite med tanke på vad som hände sist jag var inlagd. Än så klara mig med själv medicinering men vi är straxt vid den punkten där det behövs mer än så.
Dela detta:
2024-07-14 Söndag
Idag var på högmässan I Sorunda kyrka.
Min astman är inte så bra så under eftermiddagen villade. Imorgon ska jag tillbaka till Lungmottagningen och träffa min läkare.
Under kvällen var det tvättstugan och mellan maskinerna fixade jag middag till mina föräldrar.
Avslutade kvällen med fotboll om EM finalen idag åkte Alexander till Göteborg för att spela Gotia Cup.
Dela detta:
2024-07-13 Natt & Båten
Hade svårt att sova i natt pga astman så jag gick upp och fotade himlen.
Vaknade relativt tidigt och åkte ut såg till båten det var dimma och alger i havet.
För övrigt har tillbringat dagen sängen eftersom astman inte är så bra. Ska träffa min lungläkare på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge på måndag annars hade jag åkt in i natt.
Funderar på åka till Sorunda kyrka en bekants till mig predikan där imorgon.
Dela detta:
2024-07-06 Järflotta
Började dagen med frukost utomhus med ring så spelar vi. Åkte en tur över ön med cykeln och hittade massa kantareller.
Avslutade dagen grönskasgryta med fläsk karré.
Imorgon ska åka hem ska om vecka på uppföljning på lungmedicin.
Dela detta:
2024-06-17 Tvättstugan
Började veckan med att tvätta. När klar ska åka till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge har fått en akut tid för att följa upp när senast var inlärningen och händelser i samband med den.
Dela detta:
2024-06-05 Kort besök på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Idag har varit på återbesök på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge eftersom blev sämre igår.
Min läkare hade inte tid men man bokade in mig till en annan läkare som var riktigt bra. Hon såg till att jag fick hjälp med en gång kunde gå hem utan behöva läggas in igen.
Lämnade prover som igen visar att jag var uttorkad, så nu tankar i mig vätska.
Nu ska bara försöka ta lugnt så kanske blir bättre någon gång. Har tid till min ordinarie läkare i mitten av juli.
Nästa vecka hoppas jag att jag ska få den andra behandling för skelettet, det är andra behandling av fem med cellgifter.
Dela detta:
2024-06-04 Så gick det inte längre
Så gick det inte längre tappat 30% av lung kapacitet som tur ringde sköterskan från lungmottagningen så fixa en läkare tid imorgon åt mig.
Dela detta:
2024-06-02 Att behöva ligga på sjukhus är inget jag vill men ett måste ibland
Det hela började julen och nyår 2007 dagarna före jul slet jag som ett djur för att hinna klart med allt, jag hade då varit ordförande i Hyresgästföreningen Nynäshamn i nästan tre år.
På kvällen den 22 december går det inte längr, rimmar gristassar och ringer efter ambulansen eftersom jag inte kunde andas. De kör mig till Södersjukhuset där min dåvarande lungläkare tjänstgjorde, väl framme säger akutläkaren att vi lägger in dig.
Man med gristassar som rimmar och långt från klar blev svaret tack men nej tack, tidigare hade jag velat bli inlagd men fått svaret där gör man inte längre.
Detta är på den tiden man varje sjukhus hade egna journaler och andra sjukhus kunde inte läsa dem.
På annandagen jul hämtar biljetter till den först Arn filmen som haft premier, har fortfarande svårt att andas så slinker förbi akuten i Huddinge de ser inte vad Södersjukhuset skrivit några dagar tidigare.
Väl där kommer akutläkaren och säger vi lägger in dig men svaret blev tack men nej tack ska på bio imorgon. Läkaren säger ändrar du dig är du välkommen tillbaka så lägger vi in dig.
Följande dag efter bion inser att nu går det inte längre åker till Huddinge där det är samma läkare som sist som ser på mig och säger jag skriver in dig nu.
Det jag då inte visste att inte var att skulle bli många fler vårddygn genom åren fram till idag.
Blev utskriven på Nyårsafton och säger överläkaren att han skulle skicka journalen till min lungläkare som han kände väl, något jag fick ångra.
När helgerna var över kom det samtal väntade på från min lungläkare han sa till mig att säger akutläkaren att du ska läggas in då gör man det och sedan stannar man till läkaren säger att man ska gå hem inget annat.
Jag har väl till viss del följt det rådet!
I juni 2010 är det förbundsstämman i Hyresgästföreningen där leder delegationen från region Stockholm då blir det för mycket igen. När jag kommer hem åker jag direkt till akuten på Huddinge och blir kvar 14 dagar.
Att vara aktiv inom Hyresgästföreningen har inte gått ihop med att ha astma.
Sedan juni 2019 fram till nyligen har klarat mig från sjukhuset, men för 16 dagar sedan gick det inte längre. Blev bättre och läkaren tyckte jag var så bra att kunde gå hem var hemma några dagar men sedan gick det inte så tillbaka och 26h på akuten innan jag kom upp på avdelningen igen.
Jag är evigt tacksam för den svenska sjukvården och personalen. När jag nu varit på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge har legat på M61 som är lungmedicin.
Jag kan säga att jag mycket nöjd med personal jag att göra med under dygnen där. Det gör ett fantastiskt jobb!
Man får allt serverat vid sängen och vänliga och hjälpsamma.
Nu väntar på att lungmottagningen ska ringa för att planera vidare vård och uppföljning, är tillsagd att ta det lugnt fram till träffas lungläkare.
Nu hoppas jag kommer klara mig från sjukhuset ett bra tag.
