Den 14 september 1998 hände något som skulle förändra mitt liv framöver.
Efter att jag gått ut gymnasiet den 11 maj 1990 började jag min yrkesbana inom Svenska kyrkan, på Nynäshamns kyrkogård och i kyrkan som säsongsanställd. I november samma år började jag som vaktmästare på Svandammskolan, där jag arbetade fram till 1992 då jag ryckte in i lumpen.
Min militärtjänst gjorde jag på dåvarande KA3 i Fårösund – en tid då mycket hände. Jag kom in i förbandsnämnden, blev skyddsombud och började samtidigt utveckla det som senare skulle bli min sjukdom. Redan första dagen föll jag ihop under uppställningen på grund av extremt lågt blodtryck. Trots det mötte jag under denna period personer som långt senare skulle få stor betydelse för mig.
Mellan 1993 och 1997 arbetade jag bland annat på ICA:s huvudkontor och på Viskolan som vaktmästare, men även i skolmatsalen där jag lagade mat. Hösten 1996 började jag en utbildning för att få stöd med min dyslexi och tränade läs- och skrivförmågan – något jag först fått hjälp med i gymnasiet.
1997 började jag på Nynäs i Nynäshamn som vaktmästare, en arbetsplats med många internationella kontakter. Engelska har aldrig varit min starka sida, men tjejerna i växeln ville ändå att jag skulle hoppa in där. Jag var tveksam, men gav det en chans – och det blev både intressant och utvecklande. Det blev två somrar och mycket extra tid där.
Under denna period började min astma utvecklas. Min husläkare skickade en remiss till lungmottagningen på Huddinge, som först skickades tillbaka. Hon skrev då ”valfrihet” på remissen och skickade den igen – och den formuleringen står faktiskt i min journal. Jag träffade en läkare som konstaterade astma och fick min första Pari för att kunna ta medicin hemma. Jag rekommenderades också att gå i astmaskola.
Det var där jag träffade min lungläkare, som jag hade i 13 år tills han gick i pension. Det visade sig senare att det var han som tog hand om min morfar när han dog i ambulansen den 30 september 1978. Världen är liten.
Våren 1998 blev min astma sämre. Jag fick anställning på Samhall, vilket skulle sluta i katastrof. Samtidigt jobbade jag extra på Nynäs. Jag slutade på Samhall kl. 14.30, cyklade till Nynäs och satt i växeln till stängning. Arbetsmiljön på Samhall var inte bra för min astma och flera gånger fick jag hämtas med ambulans.
Min husläkare berättade om en klinik i Åre. En dag ringde hon och sa att det inte gick längre – hon skulle kontakta min lungläkare så att jag kunde få komma dit. Efter någon vecka ringde min lungläkare och sa att han skulle skriva remiss till Åre, med flyg. ”Men säg inget till Samhall än, så de inte börjar krångla.”
Jag kontaktade Årekliniken och fick besked om att jag skulle läggas in den 14 september 1998.
Sommaren innan jobbade jag heltid på Nynäs i tio veckor. När jag återvände till Samhall klarade min astma det inte. Jag arbetade 50 procent den sista tiden men hade ständiga andningsproblem. Den 9 september 1998 gjorde jag min sista arbetsdag där. Jag tog semester den 10–11 september eftersom mamma fyllde 50 år.
Den 12 september hade vi hennes 50-årsfest med vildsvin och rostbiff som jag lagat. När gästerna kom behövde jag hämta något i mina föräldrars lägenhet. Jag tog hissen – och fastnade. Med 48 gäster väntande fick brandkåren plocka ut mig.
Nästa dag, på mammas födelsedag, hade hon mottagning hemma med smörgåstårta som jag gjort.
Jag har aldrig tyckt om att resa bort, och nu var det mindre än ett dygn kvar tills jag skulle åka. Stressen gjorde att jag fick svårt att andas och funderade på att stanna hemma. Men den 14 september 1998 flög jag till Östersund och tog taxi till Årekliniken – fyra veckor som skulle förändra allt.
Redan första dagen träffade jag läkare, sköterskor och sjukgymnast och gjorde en mängd prover. Sist träffade jag läkaren Karin Österman. Vi gick igenom allt, och hon konstaterade att jag inte var tillräckligt frisk för att kanske kunna fortsätta arbeta fullt ut.
Där och då vändes mitt liv upp och ner.
Jag kunde inte förstå att jag inte skulle kunna fortsätta jobba som vanligt. Det blev början på min resa mot att hitta en ny mening med livet – och att lära mig leva med en astma som är ett handikapp som inte syns.
Fortsättning följer………
Gilla detta:
Gilla Laddar in …