Kategoriarkiv: Astma

2026-04-22 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma  #allergi #edac #immunbrist

Fortsättning…

När jag slutade min berättelse sist hade jag klarat mig hemma i två månader och en dag innan astman plötsligt försämrades så mycket att jag behövde sjukhusvård igen. Det var fjärde gången sedan jul jag blev inlagd, och den här gången blev vistelsen både omtumlande och märklig på flera sätt.

Jag behandlades med teofyllamin-dropp, men läkarna förstod inte riktigt hur min kropp tar upp medicinen. När jag kom in låg koncentrationen i blodet på 108, vilket är så högt att man inte vågar starta droppet direkt. Gränsen går vid 110. Därför fick jag vänta ett helt dygn innan behandlingen kunde börja. (Mer om teofyllamin längre ner.)

När droppet väl kom igång var dagarna ganska händelselösa. Droppet byts var tolfte timme, och då får man passa på att duscha och byta kläder. Har man otur sker bytena vid märkliga tider på dygnet. Den här gången var mina tider runt lunch och vid midnatt, så jag fick sköta all hygien under de korta stunder jag inte var uppkopplad.

Att sova med en slang i armen är inte det lättaste. Om slangen glider ur lite och det kommer in luft i systemet börjar pumpen larma. Första natten vaknade jag vid ett av att pumpen pep om och om igen. Sköterskan startade om den eftersom vi inte hittade några luftbubblor, men larmen fortsatte hela natten. Vid ett tillfälle sov jag så djupt att jag trodde jag drömde att pumpen larmade — men nej, det var verklighet. Det kändes nästan som att pumpen väntade tills jag somnade innan den började krångla.

Just den här perioden var det ovanligt många studenter på lungmedicin — fysioterapeuter, sjuksköterskestudenter och läkarstudenter. Vissa dagar kändes det som att ligga på Centralen.

En dag kom en läkare som var handledare för läkarstudenterna och frågade om de fick komma in på eftermiddagen och lyssna på mina lungor. Hon ville också visa röntgensekvensen där man upptäckte att jag har EDAC på höger lunga. Jag tänkte att jag kan väl bidra med något när jag ändå bara ligger med dropp.

Vid lunchtid kom hon tillbaka och berättade att två studenter blivit utan patient att öva på, och undrade om jag orkade ställa upp. Jag sa ja utan att tänka så mycket. Men när klockan närmade sig ett och de var på väg in slog tanken mig: tänk om de hittar något som läkarna missat. Men allt gick bra, och efteråt fick jag en eftermiddag som faktiskt gick ganska fort.

En kväll upptäckte en sköterska att infarten där droppet gick in hade lossnat och att vätskan rann in under huden istället för i blodet. Jag är extremt stickrädd, och det värsta jag vet är när de sticker i händerna — något jag vägrar, även för personalen på lungmedicin som jag ändå har förtroende för.

Narkossköterskorna försökte sätta en ny infart flera gånger men misslyckades. Då tyckte de att man borde sätta en venport istället. En venport opereras in under huden och kopplas till ett blodkärl, så man slipper att kärlen spricker och rullar. Det lät som en bra lösning.

Men när sköterskan skulle börja leta efter kärl gjorde hon misstaget att sätta stasbandet runt min handled. Det klarar jag inte. Jag fick en panikångestattack och bara skrek. Det är en av de värsta upplevelser jag haft kring provtagning och infarter. Jag mår fortfarande dåligt av det och har mardrömmar, även nu när jag kommit hem.

Det enda goda som kom ur det var att helgens läkare bestämde att skicka en remiss för att jag ska få en venport inopererad. Det blir bra både för mig och för personalen som slipper sticka mig flera gånger.

Inför helgen träffade jag en överläkare som tog upp det märkliga med mina teofyllaminvärden. När jag kom in låg värdet på 108, men när jag får medicinen direkt i blodet via dropp ligger det på 24 — och det ska vara över 40. Frågan är alltså hur min kropp fungerar när jag får teofyllamin i tablettform. För att ta reda på det behövde man ta blodprov flera gånger om dagen. Jag märker ju själv att jag är bättre på morgonen än på eftermiddagen. Jag gick med på provtagningen, och det var sköterskor jag litade på som tog proverna.

Lördag morgon, testdagen, vaknade jag tidigt eftersom jag visste att proverna skulle tas. Jag satte på radion och lyssnade på Ring så spelar vi. Pernilla Månsson Colt var programledare och drog slutsiffra 51 — vilket jag har. Jag ringde in och hamnade i telefonkö. Jag hade ju ändå inget annat för mig.

När personalen kom in för att ta kontroller blev jag intervjuad av växeln. Jag berättade att jag låg på Huddinge sjukhus för astman. De sa att om jag kommer med i programmet ringer de upp.

Klockan blev åtta, nyheterna gick, och ingen hade ringt. Då kom sköterskan in med medicin och skulle ta dagens första blodprov. Precis då ringer telefonen:
”Hej, det är från Sveriges Radio, du är näst på tur i programmet.”

Sköterskan stod bredvid och undrade vad han skulle göra. ”Stick du”, sa jag, och han var mest rädd att jag skulle skrika. Jag pratade med programledaren samtidigt som han stack — och det gick bra. Så nu har jag tagit blodprov i direktsänd radio.

Jag valde fråga nummer 17, som visade sig handla om något tyskt metallrockband jag aldrig skulle lyssna på. Men tack vare ledtråden löste jag det och vann 150 kronor. Jag valde Ta mig till havet.

Det tog över en timme innan jag fick tag i min lillasyster och kunde berätta att jag varit med i radion.

På söndagen hade alla teofyllaminprover kommit:

  • Morgonprov före medicin: 76
  • Morgonprov två timmar efter medicin: 70
  • Kvällsprov före medicin: 56
  • Kvällsprov två timmar efter medicin: 61

Det första morgonprovet ska vara det lägsta, och det andra det högsta. Hos mig var det tvärtom — kvällsvärdena låg lägre än morgonvärdena. Kort sagt: jag är den felande länken. Nu får min läkare försöka förstå vad som händer. Jag fick i alla fall åka hem.

I mitten av veckan skulle jag kontakta mottagningen för att få tid hos min läkare, men när jag ringde var jag inte ens utskriven ännu. Kanske berodde det på att man försökte hitta vem som ska sätta venporten. När jag tittade i journalen senare såg jag att remissen gått till transplantationsenheten på Huddinge.

Jag är verkligen lättad över att jag äntligen får hjälp med min stickrädsla och mina svåra blodkärl. Och jag är väldigt nöjd med den hjälp jag fått av K84 den här gången.

Vad är en venport?

En venport (även kallad port-a-cath eller port) är en liten medicinsk dosa som opereras in under huden, oftast på bröstkorgen. Den är kopplad till ett blodkärl och gör det möjligt att ge mediciner, dropp eller ta blodprover utan att behöva sticka i vanliga blodkärl varje gång.

Hur ser den ut?

  • En liten rund eller oval dosa, ungefär som en femkrona i storlek.
  • Den ligger under huden och syns bara som en liten upphöjning.
  • På dosans ovansida finns ett membran som tål många stick.

Hur fungerar den?

  • När man behöver ge medicin eller ta prover sticker sjukvårdspersonal med en speciell nål genom huden och in i porten.
  • Nålen går alltid rätt — man slipper leta efter kärl som rullar, spricker eller är svåra att hitta.
  • Porten är kopplad till ett större blodkärl, så medicinen går direkt ut i blodbanan.

Varför får man en venport?
En venport är särskilt bra för personer som:

  • har svårstickta eller sköra blodkärl
  • behöver täta droppbehandlingar
  • får mediciner som måste ges direkt i blodet
  • är stickrädda eller får ångest av upprepade provtagningar
  • tidigare haft många misslyckade försök att sätta infarter

Fördelar

  • Färre stick
  • Mindre smärta och stress
  • Säkrare och snabbare behandling
  • Mindre risk att kärl går sönder
  • Porten kan sitta i flera år

Hur går ingreppet till?

  • Det görs på sjukhus, oftast i lokalbedövning.
  • Man går hem samma dag eller dagen efter.
  • När porten inte används märks den knappt.

Vad är teofyllamin?

Teofyllamin (ofta kallat teofyllin) är ett läkemedel som används vid astma och andra lungsjukdomar för att underlätta andningen. Det tillhör gruppen bronkdilaterande läkemedel, vilket betyder att det hjälper luftvägarna att öppna sig.

Vad gör teofyllamin i kroppen?
Teofyllamin har tre huvudsakliga effekter:

  • Vidgar luftvägarna
    Musklerna runt luftrören slappnar av, så att det blir lättare att andas.
  • Minskar inflammation och svullnad
    Det dämpar irritation i luftvägarna, vilket kan minska hosta och trånghetskänsla.
  • Stimulerar andningscentrum
    Det kan hjälpa kroppen att andas djupare och mer effektivt.

Hur ges teofyllamin?
Det kan ges på två sätt:

  • Som tabletter – används ofta i vardagsbehandling.
  • Som dropp (intravenöst) – används vid akuta försämringar när man behöver snabb och exakt effekt.

Varför behöver man ta blodprover?
Teofyllamin är ett läkemedel som måste ligga inom ett visst intervall i blodet för att vara både effektivt och säkert.

  • För lågt värde → medicinen hjälper inte tillräckligt.
  • För högt värde → risk för biverkningar som illamående, hjärtklappning, darrningar eller i värsta fall allvarliga reaktioner.

Därför tar man ibland regelbundna blodprover för att se hur kroppen tar upp och bryter ner medicinen.

Varför varierar värdena hos vissa personer?
Teofyllamin påverkas av:

  • leverns nedbrytning
  • andra mediciner
  • infektioner
  • ålder
  • rökning
  • genetiska skillnader
  • hur snabbt kroppen omsätter läkemedel

Hos vissa personer kan värdena vara ovanligt höga eller låga, eller svänga mycket mellan morgon och kväll. Då behöver läkare följa nivåerna extra noggrant.

När används teofyllamin?
Det används främst vid:

  • svår astma
  • KOL
  • akuta försämringar där andra mediciner inte räcker
  • situationer där man behöver stabil och långvarig bronkvidgning

Fortsättning följer…

2026-04-15 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma  #allergi #edac #immunbrist

Fortsättning…

Sista gången jag berättade om mitt liv med astma var under påsken 2025. Då hade jag nästan klarat mig från sjukhusinläggningar i två månader. Jag firade påsken med min lillasyster och hennes familj. Tanken var att hon och jag skulle hälsa på mamma på påskafton. Vi tog taxi de två milen dit, men tvingades vända i en kraftig snöstorm. Sikten var så dålig att vi inte ens såg lastbilen framför oss, så vi åkte hem igen.

Påsknatten var jag i Nynäshamns kyrka för första gången. Jag valde att åka färdtjänst dit, och det fungerade bra. Snön som fallit tidigare hade hunnit smälta. Gudstjänsten var riktigt fin, men eftersom jag skulle tillbaka nästa dag till högmässan åkte jag hem direkt efteråt.

Påskdagen var ingen rolig dag. Det regnade och blåste kraftigt, och när jag vaknade kände jag av astman. Jag tänkte att det nog skulle gå över. Det var inte så många på högmässan i Nynäshamns kyrka, men efteråt bjöds det på cider och stora biskvier. När jag kom hem kände jag fortfarande av astman och hade ingen större matlust, men gjorde ändå en tallrik påskmat.

Annandag påsk firade jag i tvättstugan, och syrran och besökte mamma en stund.

Veckan som följde blev astman bara sämre. På fredagen kontaktade jag lungmottagningen på Karolinska i Huddinge. De tog prover, men inget visade något tydligt. De ringde mig senare på kvällen och sa att jag inte fick gå hem om jag blev sämre. De satte in kortison och hoppades att astman skulle lugna sig.

På söndagen hade jag tvättstugan igen eftersom maskinerna skulle servas på måndagen. När jag var klar mådde jag så dåligt i astman att jag valde att åka in till akuten. Där gick det fort. Proverna visade att ett hjärtprov låg lite förhöjt. Det kunde tyda på en hjärtinfarkt, men också på att hjärtat arbetat hårt på grund av astman.

Jag fick vänta två timmar för att ta om provet. När det låg kvar på samma nivå konstaterade läkaren att det var astman som spökade. Hon sa att jag inte var lika dålig som sist hon såg mig, men ändå så pass dålig att jag behövde läggas in igen.

Tidigt måndag morgon kom jag upp på lungmedicin. Det dröjde ett dygn innan de satte in teofyllamin, och halten i blodet låg lite högt. Där är jag nu. Jag hade klarat mig från sjukhuset i två månader och en dag. Med lite tur kanske jag får komma hem i slutet av veckan. Överläkaren som följer mig känner mig väl vid det här laget.

Så här ligger jag på lungmedicin igen, på mitt 25:e vårddygn under 2026. Att ligga på sjukhus är inget jag tycker om. Men personalen tog till sig när jag sa det och svarade att jag nog är så pass dålig att läkarna vill att jag ska vara här — och att det är bra att jag stannar.

Jag har enkelrum även denna gång, vilket är rätt ensamt. Idag var de tvungna att byta infarten, och det krävdes tre stick. Inte optimalt, men det känns ändå mindre jobbigt när det är sköterskorna på lungmedicin som gör det, jämfört med akuten eller andra avdelningar.

Här är jag nu, och om lite mer än en timme är det middag.

Fortsättning följer…

2026-04-03 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma  #allergi #edac #immunbrist

Fortsättning

Idag är det Långfredagen 2026, och om en vecka har jag inte varit inlagd på sjukhus på två månader – det längsta sammanhängande uppehållet sedan i somras. Veckan som gått sedan jag senast skrev något om Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser har varit ganska omtumlande.

I början av veckan träffade jag äntligen min lungläkare efter att ha fått diagnosen EDAC. Jag hade med mig min lillasyster, eftersom jag fått rådet att ta med någon. Utandningstestet visade samma sak som tidigare: det var länge sedan mina lungor såg så här bra ut.

Min läkare blev förvånad – ”har du EDAC borde du inte ha så bra lungkapacitet”. Då undrar man ju vad MR egentligen visar. Han skulle prata med en kollega, för han var inte helt säker på diagnosen. Om det är EDAC kan man sätta in en stent om man vill, men eftersom jag inte känner några större problem just nu avvaktar vi. När det gäller Cepa sa han att det inte fungerar för alla.

Detta var inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag åkte in, men samtidigt verkar det ju vara bättre än när jag kom dit.

Idag fick jag för mig att gå på Skärtorsdagsmässan i Ösmo kyrka, och på vägen dit gick jag förbi min pappas grav. Tanken var att bara få vara, men jag känner ju kyrkoherden och hans fru som jag tjänstgjort med i Nynäshamns kyrka när hon var där. Det slutade med att jag blev inblandad i avklädandet av altaret.

Det var en mycket vacker gudstjänst som börjar i ljus med instiftandet av nattvarden och slutar i långfredagens mörker.

Jag är aktiv i Nynäshamns församling och om min hälsa orkar tänker jag vara med både på Påsknatten och Påskdagen. Men det beror förstås på hur jag mår.

Jag vill passa på att redan nu önska alla mina följare en riktigt Glad Påsk!

Fortsättning följer…

2026-03-28 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma  #allergi #edac #immunbrist

Fortsättning…

Det är drygt sex veckor sedan jag fick diagnosen EDAC. Livet har varit en berg- och dalbana – ena stunden känns allt ljust, nästa stund blir det svart. Jag har försökt förstå hur framtiden kan komma att se ut.

Jag har träffat en fysioterapeut kopplad till lungmedicin som gick igenom andningsteknik med mig. Ibland känns vissa vårdbesök onödiga, och detta var ett sådant. Jag kan redan andningsteknikerna och har en PEP med motstånd att andas genom. Det blev mest en repetition av sådant jag lärt mig genom åren.

Jag har också haft kontakt med en kurator på lungmedicin som hjälper mig att förstå mina sjukdomar, vilket nog varit bra – särskilt eftersom jag väntat i sex veckor på att få träffa min lungläkare.

Det som gnagt den senaste veckan är att jag inför läkarbesöket blivit ombedd att ha någon med mig. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men min lillasyster följer med på måndag.

Jag har även varit på årskontroll på immunbristenheten och träffat infektionsläkaren. Hon var riktigt nöjd med mina prover och jag ska fortsätta med immunglobulinbehandlingen. Hon betonade att det är extra viktigt nu med tanke på EDAC, eftersom risken för svåra lunginfektioner ökar. Hon var väldigt tydlig: vid misstanke om infektion ska jag lämna prover, och om jag får feber ska jag åka in direkt. Då tänkte jag: och jag som knappt får feber – hur ska det här gå?

Just nu hoppas jag mest att det ska bli måndag och dags för läkarbesöket.

Sedan jag skrev sist har det hänt en del kring teofyllaminet. Jag ringde för fem veckor sedan och fick veta att Theo-Dur utgått, men att jag skulle kunna hämta på mottagningen. När jag ringde igen för någon vecka sedan för att höra om jag kunde hämta det i samband med läkarbesöket fick jag veta att man skulle ordna enskilda licenser. Jag undrar varför ingen berättat det tidigare – och varför jag inte fått någon licens. Jag blev lite upprörd, men nu har licensen kommit och väntar bara på att bli godkänd. Jag kommer få ett preparat från USA. Jag har fortfarande Theo-Dur kvar, så jag äter upp dem först.

Jag har gått hos fysioterapeut och tränat i några år, men får inte fortsätta där utan måste köpa gymkort. Jag har bestämt mig för att köra ett år och se vad som händer. Fördelen är att jag själv kan bestämma när jag tränar och hur ofta.

Det blev ett kortare inlägg idag – jag har svårt att sätta ord på allt som händer. Jag har lovat att berätta vad som hände när jag för tre år sedan valde att lämna en av landets främsta folkrörelser. Jag tror att jag ska skriva ner den historien och hur jag blev behandlad av organisationen.

Fortsättning följer…

2026-03-10 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma  #allergi #edac #immunbrist

Fortsätter…

Så har det gått mer än tre veckor sedan jag senast var inlagd på sjukhus för astman. Det var länge sedan jag var hemma så här många dagar i följd.

Fast helt sant är det inte. I lördags, när jag satt och tittade på finalen av årets Melodifestival, hände det som inte får hända: en allergisk reaktion. Ungefär 20 minuter in i programmet märker jag att handflatorna kliar. Jag vänder på händerna och ser att de är knallröda, och rodnaden är på väg upp över underarmarna.

Jag går direkt och tar min kvällsmedicin, som inkluderar antihistamin. Ringer min lillasyster för att höra vad hon tycker — hennes spontana kommentar var ”ring 1177 eller 112”. När jag samtidigt upptäcker att hela kroppen är röd tar jag även kortison.

Jag ringer först 1177, men där var det kö. Klockan 20.48 väljer jag att ringa 112. Nio minuter senare, 20.57, är ambulansen hemma hos mig och påbörjar behandling. Jag får adrenalin och blir sedan lastad i ambulansen och körd med blåljus till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Under resan går vi igenom allt jag varit i kontakt med under kvällen, men vi lyckas inte hitta vad jag reagerat på. Det är första gången sedan 2016 som jag fått en så här svår allergisk reaktion.

När vi kommer fram till akuten har adrenalinet hunnit verka, och jag är i princip helt återställd och tycker att jag borde kunna åka hem. Det tycker inte läkaren.

Läkaren säger att jag måste stanna till minst 00.20. Om reaktionen inte kommit tillbaka då får jag åka hem. Det blev två timmar på akuten innan jag kunde gå, och jag var rätt skakig av adrenalinet.

Jag har haft kontakt med mottagningen på Huddinge, men inte heller de kan lista ut vad jag reagerade på.

Sedan jag blev dålig den 28 december har jag haft svårt att klara enkla vardagssaker. Jag tränar, men orkar inte mer än just det den dagen. Jag behöver ta ett samtal med min läkare om varför jag inte hade dessa problem före jul — de är helt nya.

De närmaste två veckorna är fyllda med sjukhusbesök, och jag undrar hur jag ska hinna förbereda påsken.

Idag fick jag dessutom beskedet att jag inte får fortsätta träna hos min fysioterapeut. Nu måste jag fundera på hur jag ska göra med träningen framöver.

Nästa vecka ska jag tillbaka till immunbristenheten för årskontroll av min immunbrist. Jag ska också passa på att fråga hur den påverkar min EDAC och infektionsrisken som följer av det.

Man ska även byta ut min pump, som börjar nå slutet av sin livslängd. Jag har valt att behålla samma typ som jag har idag. Tydligen har det kommit en annan modell som liknar de allra första pumparna jag hade när jag började behandlingarna.

Jag hoppas kunna hålla mig borta från sjukhuset ett tag till, för nästa vecka ska jag till Stiftsgården Stjärnholm över helgen och träffa folk från Svenska kyrkan. Just nu ser jag verkligen fram emot det.

Fortsättning följer…

2026-02-11 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma

Fortsättning…

Den här gången gick det 13 dagar innan kroppen inte längre orkade hantera astman. Jag mådde riktigt dåligt, och när jag kom fram till kassan utlöstes larmet direkt. Det blev säng rakt in i ett fullt bemannat akutrum, med flera läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som gjorde allt för att stabilisera läget, som var mycket kritiskt.

När det äntligen var stabilt skulle de koppla dropp med teofyllamin igen. Då utbröt en diskussion om hur det skulle blandas. Jag sa vad jag trodde var rätt och föreslog att de kunde ringa lungmedicin och prata med sköterskorna där. Det ansågs tydligen ligga utanför akutmottagningens värdighet – i stället tog man hjälp av AI, som rekommenderade exakt det jag redan sagt, vilket jag påpekade.

Sedan visade det sig att droppslangen var defekt och behövde bytas ut. När pumpen skulle programmeras kunde jag inte låta bli att säga något: ”Ställ in volymen på 260 ml (teofyllamin 10 + natriumklorid 250 ml) och 12 timmar, då ska pumpen visa 21,67 ml/h.” Det visade sig stämma. Efter det blev det övervakningsrum med hjärtmonitor. När personalen från akuten kom förbi och sa ”välkommen tillbaka” kände jag att jag verkligen varit där för många gånger.

Sedan blev det upp till Lungmedicin för vidare vård.

Men om vi backar tiden några timmar: Jag kom hem på eftermiddagen och mådde inte bra, så jag lade mig och sov. När jag vaknade var jag mycket sämre och insåg att jag behövde åka in igen. Medan jag packade ringde jag Lungmottagningen och meddelade att teofyllaminvärdet låg på 15, när det ska vara över 40. De tyckte också att jag skulle åka in.

Jag beställde taxi, och det blev Stockholm Taxi. Det luktade parfym i bilen. Föraren svängde av vid Jordbro för att åka mot Huddinge, men i rondellen körde han in mot Handen. Jag sa att han kört fel. Han vände, men när vi kom in i rondellen igen körde han förbi avfarten mot Huddinge och var på väg mot Västerhaninge. Jag sa att han nu körde riktigt fel. Han fortsatte runt och tog återigen av mot Handen och fick vända ännu en gång.

När vi kom tillbaka till rondellen tappade jag tålamodet och sa: ”Ser du inte att du ska ta första avfarten mot Huddinge?” Den gången lyckades han.

När vi sedan skulle svänga in på Storängsleden – tydligt skyltat mot Huddinge sjukhus – körde han rakt fram på Lännavägen och kom ut på Huddingevägen vid Huddinge gymnasium. Jag undrade om han kunde läsa skyltar eller GPS, eftersom han kört fel flera gånger. Det blev ett långt samtal med Färdtjänstens kundtjänst idag, kan jag säga.

Nu har jag varit lite mer än ett dygn på sjukhuset. Jag har haft teofyllamin i 24 timmar, och eftersom ingen satte ut tabletterna har jag fått 850 mg teofyllamin × 2. I morgon ska de ta ett nytt prov för att se värdet.

Under eftermiddagen blev jag sämre igen och mår just nu ungefär som när jag kom in igår. Det här känns inte optimalt. Sedan den 28 december är jag nu inne på dygn 16 på sjukhus.

Fortsättning följer………

2026-02-03 Att leva med handikapp som inte syns – en kamp ingen ser #astma

Fortsättning…

Så har det nu gått en vecka sedan jag kom hem efter min senaste sjukhusvistelse, och vägen tillbaka har återigen börjat. Jag hinner knappt återhämta mig mellan gångerna jag är inlagd.

Det jobbigaste när jag kommer hem – och även när jag är inlagd – är att alla plötsligt ska vara experter på min sjukdom och vad jag orkar och kan göra. Jag förstår att det ofta är välmenat, men det är min kropp och min sjukdom. Om någon ska vara expert på vad jag klarar av, så är det jag. Jag tycker inte om när man rundar mig och går förbi mig i beslut som rör mig själv. Det har hänt även i Sveriges största folkrörelse, där jag fortfarande har uppdrag kvar efter att jag gick in i väggen. Jag tycker helt enkelt inte om när andra bestämmer åt mig.

När andra börjar tycka och tänka åt mig blir det snarare så att jag känner mig tvungen att bevisa att jag faktiskt klarar av saker – och då blir jag både sårad och arg. Jag vill kunna leva ett ”normalt” liv trots min sjukdom.

När jag kom hem gjorde jag som vanligt: åkte och handlade för att fylla på kylskåpet.

Torsdag träffade jag min fysioterapeut för att lägga upp vägen tillbaka. Jag tog det väldigt lugnt. På eftermiddagen ägnade jag mig åt lite myndighetsutövning, vilket min lillasyster uppskattade – ”då sitter du ju stilla och jag vet vad du gör”, som hon sa.

Fredag handlade jag igen men tog det fortsatt lugnt. Jag fick besked från lungmottagningen att höja mitt teofyllamin till 600 mg × 2.

Lördag gjorde jag två smörgåstårtor inför årsmötet i bostadsområdet på söndagen. Genom åren har jag blivit rätt bra på det. Under kvällen blev jag sämre i astman och gick och lade mig istället för att titta på Melodifestivalen.

Söndag morgon fick jag beskedet att den som skulle vara ordförande på årsmötet var sjuk. Mitt korta svar var: ”Du stannar hemma, jag vill inte ha det!” Jag har lite teknisk utrustning kvar från tiden innan april 2023, så han kunde vara med på länk och leda mötet. Vi fick in nya personer i styrelsen, vilket var första gången på länge. Under dagen fick jag en kraftig försämring i astman och övervägde att åka till akuten, men lyckades få kontroll över den själv.

Hemma igen försökte jag fylla på immunförsvaret inför veckan. Jag såg också en kommentar om att den nya dosen Theo-Dur inte går att få tag i. Jag gick igenom mitt förråd och har bara för några dagar. Jag skrev till lungmottagningen att jag behöver få teofyllamin på licens igen.

Måndag – ny vecka, nya äventyr. För mig innebar det tvättstugan; det blir ju smutstvätt även när man är på sjukhus. På eftermiddagen besökte jag min mamma, som blivit sämre och åter är inlagd – denna gång medan jag själv låg inne. På vägen hem satt jag och tittade i telefonen när min lillasyster ringde och ville att jag skulle följa med henne på en sak. När jag tittade upp var vi vid Årstaberg, vilket är åt helt fel håll. Taxin körde vidare och lyckades inte vända förrän vid Stora Essingen. På vägen tillbaka höll chauffören på att missa avfarten mot Nynäshamn eftersom han låg längst till vänster och hade svårt att byta fil. Jag upplevde att han inte riktigt klarade av filkörningen.

Tisdag åkte jag och tränade och lyckades få en telefontid på lungmottagningen om problemet med teofyllamin, eftersom jag inte fått svar på meddelandet jag skickade i söndags. Det var över åtta minusgrader ute, vilket jag missat – inte direkt optimal temperatur för min astma. Efter träningen åkte jag till kyrkan för att slå ihjäl lite tid och blev kvar till mitten av eftermiddagen. På vägen hem svängde jag förbi apoteket och träffade en bekant som också varit sjuk. Det var roligt att se att han mådde bättre.

Hemma igen sov jag bort hela eftermiddagen och kvällen. Jag är fortfarande väldigt trött, och här är vi nu.

Så såg min första vecka hemma ut. På fredag ska jag tillbaka till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för uppföljning av sjukhusvistelsen vid nyår – och det har ju hänt en hel del sedan dess.

Fortsättning följer…

2026-01-10 Astma är en jävla sjukdom

Idag är det en vecka sedan jag fick komma hem från Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Imorgon är det två veckor sedan i några känt något konstigt i kroppen. När väl kom in på akuten tog det 20 minuter innan var MIMA och vak. Först då inser att det inte var bra, jag har fortsatt svårt att hantera det.

2026-01-04 Ett dygn hemma

Mitt första dygn hem har gått bra, åkte och hälsade på mamma som fortfarande ligger på sjukhus. I morgon ska göra ett försökt att få tag i lungmottagningen räknade just ut att på 1,5 år har vårdats 42 dygn på sjukhus för min astma,  av dessa är 31 under de senaste 10 månaderna. Det känns inte optimalt i maj började med Tezspire sedan dess och till idag är 11 dygn på sjukhus, tanken var att de skulle hjälpa mig att slippa ligga på sjukhus.

2025-12-28 Hjärtat orkar inte kompenserar för astman

Fick ett kraftigt astma anfall hem på förmiddagen idag, hjärtat gjorde allt för syresättning av blodet men orkade inte. Åkte in till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge tog från kassan till jag låg med vak på MIMA 20 minuter.

2025-04-09 Capio Vårdcentralen Nynäshamn

Mycket har varit med om inom vården men jag har aldrig trott att jag skulle få medicin som sätter ut min astma medicin.

I fredags var på Capio Vårdcentralen Nynäshamn för följa upp efter att vårdas på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge för influensa A med komplikationer och mitt blodtryck.

Träffade läkaren för första gången han tyckte jag hade för hög puls, vilket jag haft ett tag men Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge inte reagerat på när varit inlagd. Läkaren där sa utifrån hur sjuk du varit och din medicin kommer den gå ner.

Men läkaren på vårdcentralen ville behandla den och skriva ut medicin och frågade specifikt om den gick hopp med min övriga medicin och den för astman och det var okej.

Under helgen fick en extrem torr host och på måndagen hostade så att spydde. Läste på Fass att det kunde 1 och 100 på verka luftrören. Så på tisdag tog bort tabletten och ringde vårdcentralen och pratade med sjuksköterska som skulle lämna det läkaren.

Mådde inget vidare hade svårt att andas så som bort eftermiddagen gick in och läste i journalen på 1177. Då hade läkaren skrivit att det inte fans någon sådan koppling då kan jag säga att blev rätt upprörd.

Börjar läsa mer på Fass om läkemedlet upptäckte då att det finns en varning att man inte får skriva ut det till patienter med astma och allergi. Vidare visar det sig vara betar blockerade och behandlas med betar stimulera får astman. Vilket gör att min min astma medicin inte fungerar.

Ringe då 1177 för att höra vad skulle göra, sköterskan där blev alldeles förskräckt och sa du behöver åka till akuten omgång för kontroll.

Beställde en färdtjänst till akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge väl på plats gick det fort.

Sköterskan som tog emot undrade om ska skratt eller gråta när ser vad läkaren på vårdcentralen i Nynäshamn skrivit ut till dig.

Det blev en massa olika prover och tester in på rum och väntar på provsvar som kom efter två timmar. Då kommer en läkare in och undrade om läkaren på vårdcentralen inte visste om astma. Jo svara jag jag var där eftersom lungmedicin K84 skickat remiss för uppföljning efter jag haft influensa.

Jag ska inte säga vad läkaren sa om Capio Vårdcentralen Nynäshamn men fick inte under några omständigheter fortsätta med medicinen.

Nu åter står bara efter arbete väntar lungmottagningen ska ring sedan fylla uppgifter till pasientnämnden.

2025-02-15 Då tog det stopp

Natten till igår gick det inte längre min astma jävlades för mycket så blev akuten.

Åkte till akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge kommun nästan direkt och man startade behandlar och bestämde att skulle läggas in.

Den längsta tiden var vänta på man skulle få en ledig plats på lungmedicin. Fick smörgåsar på akuten mellan jag väntade.

Kan följa min vistelse på sjukhus på Threads – https://www.threads.net/@bojonascarlsson

2025-01-16 Det känns så overkligt

I oktober 2023 blev det min tur, jag har en extremt svårt behandlad astma och ett immunbristen som ofta få stora problem när jag får infektioner.

Jag kommer ihåg i mars 2020 hade just varit på Gotland när pandemin kom och min resan på färjan, där folk var skräck slagna så fort som någon hostade.

Samtalet jag hade med lungmottagningen och immunbristenheten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge några dagar senare. Där en sköterska sa till mig man har inte sätt någon ”ökad” dödlighet bland personer med astma ”än” men du bör vara försiktig.

Jag tog mig igenom pandemin och fick vaccin så fort det fanns tillgänglig och flera extra sprutor efter som tyckte extrem risk att skulle svårt sjuk om jag fick det.

Jag hade vi flera tillfällen träffat personal som insjuknat straxt efter i Covid-19 utan få det.

Men i oktober 2023 kom samtalet att en person i min famlij som låg på sjukhus hade det. Jag tog ett test fast jag inte hade några särskilda symtom utan det helt okej. Skräcken när tittar på testet och det blir positivt direkt vad händer nu. Är i början av infektionen och hur kommer det gå.

Detta var en helg på måndag hade fortfarande ”inga” symtom men kontakta lungmottagningen och immunbristenheten som både sa får feber och svårt att andas åker du inte direkt. Dagarna gick utan något direkt hände.

Straxt efter börjar problem med astma som hade inte varit så dålig på många år, sökte vårdcentralen som skickade mig vidare till akuten. Med hjälp av stora doser kortison kunde andas igen och kunde gå hem.

Efter några dagar fixade lungmottagningen, så fick träffa en läkare fast min ordinarie inte var i tjänst. Jag hade träffat honom 2010 när jag var inlagd till sjukhus under en lång period.

Han kostera att min lung kapacitet drastiskt försämras och det var följande av Covid-19. Han sa då hade sätt flera patienter som blivit mycket sämre astma vilket man tidigare inte sätt.

Det var början på helvete, där jag bokstavligen gjorde att jag kunde för att inte bli inlagd på sjukhus. Det gick fram till i maj 2024 kontaktad lungmottagningen som sa du måste åka in direkt.

Fram till dess hade lung kapacitet fortsatt bra bli sämre vid något tillfälle var jag nere på 30%.

Kommer in på akuten på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge jag kommer in på ett rum efter stund och kommer det en sköterska och lyssnar på lungorna och går iväg.

Men kommer straxt tillbaka och sen går det ruskigt fort ur rummet och till övervakning plats, det var första gången en två som på kort tid vårdades på sjukhus under våren 2024. Andra gången förlorade medvetande en kort stund men det är något redan bloggat om.

Sommaren går så fort det blir varmt kan jag inte andas typ över 22 grader, träffar läkare flera gånger under sommaren och början av hösten man formligen trycker i mig medicin.

I oktober blir åter igen akut sämre igen efter mycket om och men skickar Närakuten mig till akuten. Läkaren på Närakuten tyckte var bra hade 98% i syresättning men lyssnade inte på lungorna.

När jag kom in på akuten och sköterskan lyssnade på lungorna blev jag upp prioriterade och det satt en läkare titta på mig hela tiden. Han tyckte i mig massa medicin eftersom lungorna inte låt så bra. Jag får åka upp en avdelning över natten nästa morgon är bättre och får åka hem eftersom jag har tid till lungläkare någon dag senare på mottagningen.

När jag träffade läkaren hade 73% i lung kapacitet läkaren orolig hur går mer medicin och hem.

Jul och nyår går utan något större problem annat än det är tungt på juldagen att andas.

Under hela denna tid har gått träna på och cyklade rätt mycket men har varit väldigt trött och haft svårt att orka äta. Under hösten 2024 bokar tid till dietist som konsterar att bränna mer näring är lyckades få i mig. Hon sätter mig på näringdryck och rätt fort orkar jag mer.

Det är en lång historia att leva med astma efter att haft Covid-19.

Så för några dagar sedan hade planerat åter besök på lungmottagningen och genom gick en omfattande under sökning eftersom jag behöver operera min gamla ”idrottsskada” igen och narkosläkaren ville vet om lungorna skulle klara det.

Var en helt vanlig dag kände mig inte verken i toppform eller dålig och men gör test av lung kapacitet igen, ser då en förbättring. Läkaren en konstaterade lung kapacitet var 98% av dem förväntade. Det första gången på 1,5 år som det så bra, så nu är det bara hoppas att håller i sig.

Läkaren lämnade klar tecken för knä operation innan pollensäsongen böjar.

Det känns så overkligt att det före en gång skull går rätt håll i livet….

2024-09-17 Svensk sjukvård

Ibland blir jag förvånad var på ortopeden i torsdags fick remiss för magnetröntgen.

Idag ringde till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och frågade hur lång väntetid det var. Det var till på torsdag, skulle höra av mig till ortopeden när jag fått tid.

Gjorde det direkt inom 5 minuter fick en tid 10 dagar efter magnetröntgen oss läkaren för att få röntgen svar.

Det är nästan så man blir förvånad men är man väl inne i rullarna går det tydligen fort.

Imorgon ska jag iväg för service av mina reservdelar till knäna.

Det som återstår är ta tag i min astma som spökar och gör det svårt att andas. Drar mig lite med tanke på vad som hände sist jag var inlagd. Än så klara mig med själv medicinering men vi är straxt vid den punkten där det behövs mer än så.

2024-07-13 Natt & Båten

Hade svårt att sova i natt pga astman så jag gick upp och fotade himlen.

Vaknade relativt tidigt och åkte ut såg till båten det var dimma och alger i havet.

För övrigt har tillbringat dagen sängen eftersom astman inte är så bra. Ska träffa min lungläkare på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge på måndag annars hade jag åkt in i natt.

Funderar på åka till Sorunda kyrka en bekants till mig predikan där imorgon.

2024-06-05 Kort besök på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Idag har varit på återbesök på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge eftersom blev sämre igår.

Min läkare hade inte tid men man bokade in mig till en annan läkare som var riktigt bra. Hon såg till att jag fick hjälp med en gång kunde gå hem utan behöva läggas in igen.

Lämnade prover som igen visar att jag var uttorkad, så nu tankar i mig vätska.

Nu ska bara försöka ta lugnt så kanske blir bättre  någon gång. Har tid till min ordinarie läkare i mitten av juli.

Nästa vecka hoppas jag att jag ska få den andra behandling för skelettet, det är andra behandling av fem med cellgifter.

2024-06-04 Så gick det inte längre

Så gick det inte längre tappat 30% av lung kapacitet som tur ringde sköterskan från lungmottagningen så fixa en läkare tid imorgon åt mig.

2024-06-02 Att behöva ligga på sjukhus är inget jag vill men ett måste ibland

Det hela började julen och nyår 2007 dagarna före jul slet jag som ett djur för att hinna klart med allt, jag hade då varit ordförande i Hyresgästföreningen Nynäshamn i nästan tre år.

På kvällen den 22 december går det inte längr, rimmar gristassar och ringer efter ambulansen eftersom jag inte kunde andas. De kör mig till Södersjukhuset där min dåvarande lungläkare tjänstgjorde, väl framme säger akutläkaren att vi lägger in dig.

Man med gristassar som rimmar och långt från klar blev svaret tack men nej tack, tidigare hade jag velat bli inlagd men fått svaret där gör man inte längre.

Detta är på den tiden man varje sjukhus hade egna journaler och andra sjukhus kunde inte läsa dem.

På annandagen jul hämtar biljetter till den först Arn filmen som haft premier, har fortfarande svårt att andas så slinker förbi akuten i Huddinge de ser inte vad Södersjukhuset skrivit några dagar tidigare.

Väl där kommer akutläkaren och säger vi lägger in dig men svaret blev tack men nej tack ska på bio imorgon. Läkaren säger ändrar du dig är du välkommen tillbaka så lägger vi in dig.

Följande dag efter bion inser att nu går det inte längre åker till Huddinge där det är samma läkare som sist som ser på mig och säger jag skriver in dig nu.

Det jag då inte visste att inte var att skulle bli många fler vårddygn genom åren fram till idag.

Blev utskriven på Nyårsafton och säger överläkaren att han skulle skicka journalen till min lungläkare som han kände väl, något jag fick ångra.

När helgerna var över kom det samtal väntade på från min lungläkare han sa till mig att säger akutläkaren att du ska läggas in då gör man det och sedan stannar man till läkaren säger att man ska gå hem inget annat.

Jag har väl till viss del följt det rådet!

I juni 2010 är det förbundsstämman i Hyresgästföreningen där leder delegationen från region Stockholm då blir det för mycket igen. När jag kommer hem åker jag direkt till akuten på Huddinge och blir kvar 14 dagar.

Att vara aktiv inom Hyresgästföreningen har inte gått ihop med att ha astma.

Sedan juni 2019 fram till nyligen har klarat mig från sjukhuset, men för 16 dagar sedan gick det inte längre. Blev bättre och läkaren tyckte jag var så bra att kunde gå hem var hemma några dagar men sedan gick det inte så tillbaka och 26h på akuten innan jag kom upp på avdelningen igen.

Jag är evigt tacksam för den svenska sjukvården och personalen. När jag nu varit på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge har legat på M61 som är lungmedicin.

Jag kan säga att jag mycket nöjd med personal jag att göra med under dygnen där. Det gör ett fantastiskt jobb!

Man får allt serverat vid sängen och vänliga och hjälpsamma.

Nu väntar på att lungmottagningen ska ringa för att planera vidare vård och uppföljning, är tillsagd att ta det lugnt fram till träffas lungläkare.

Nu hoppas jag kommer klara mig från sjukhuset ett bra tag.

2024-06-01 Lunch

Jag vill vara tydlig att tycker sjukhus maten är riktigt bra.

Jag tycker personal på M61 som vårdat mig riktigt bra och jag riktigt nöjd med den vård jag får. När kommer ska blogga mer om vården.

2024-05-31 Ett dygn på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Efter en natt där jag var glad att det är enkelrum då nattpersonalen jobba för fullt. När droppet skulle bytas kl 2 hade de så fullt upp det kom en sköterskan från Njurmedicin som vi delar avdelning/våning med.

Av olika orsaker har sovit väldigt dåligt i natt det är tur att man har vänner som ställer när det blåser och man är på sjukhus.

Missa att fota frukost men den såg ut som vilken annan jag fått här.

Läkarna kom förbi på förmiddagen och pratade hur vi ska göra framöver. Beslutet blev att man kl 14 ska koppla bort apparaterna och så får se hur kroppen orkar.

Till lunch blev det fiskgrytta hand inte varit dumt något blev lite torrt med ris.

Efter lunchen låg jag och väntade bli frisläppt. Upptäckte att huset inte rakt.

Kolla vilken glipa det blir mellan gardinen och väggen nästan fem centermeter.

Klockan 14 kom sköterskan och kopplade loss mig från apparaterna vilken lättnad. Upptäckte att P4 Stockholm släppte inslaget med mig. Vilket var första nyhet när lyssnade på sändningen.

Gick en sväng inne i huset och handlade en borste när jag kan duscha normalt igen.

Riktigt sköt att inte behöva be om hjälp för att byta kläder eller duscha.

Middag blev Laxpudding och två sorters sallad.

Rundar av kvällen med Revyn från Falkenberg på SVT och fika.

Hörde av mitt tidigare Hyresråd som är vid Svea Hovrätt det hade kommit ett överklagande från ett ärende vi satt på föra innan hon slutade på Hyresnämnden. Hovrätten gav oss rätt det var skönt då kan man sin sak.

Jonas drabbas av vårdkonflikten – på akuten ett dygn – P4 Stockholm | Sveriges Radio

https://sverigesradio.se/artikel/jonas-drabbas-av-vardkonflikten-pa-akuten-ett-dygn

2024-05-30 En eftermiddag som inte blev riktigt som tänkt och kväll på sjukhus

Vid lunch fick teofyllamin i tablett tillsammans med droppet 300 mg plus 230 mg samt inhalera combivent. Satte mig och titta runt på Disney+, Netflix och SVTplay för att få tiden att gå.

Hämtade Cococream ute idag rummet konstatera någon patient före mig varit hungrig.

Någon har tagit en tugga i muggen börja känna mig konstig i kroppen.

Men då kom eftermiddags fika, men mår ännu sämre hjärta rusar.

Larmar på klockan och personalen kommer sen är att dimmigt och svart efter en timme vaknar upp igen. Jag vet att jag hörde personalen när man höll på med mig men ner kommer inte ihåg.

Det här är ärret som blev följa av skada för lite mer en ett års sedan i morgon betalar Folksam ut ersättning för skadan. Det tur att man försäkringar så man kan få ersättning.

Ikväll brev det köttbullar till middag jag jag tycker inte om kokta morötter så de fick gå med ut igen. Fick igen en dos Combivent och blev dålig igen.

Så har ser pumpen som ser till att jag får rätt dos teofyllamin in i blodet.

Avslutade kvällen med lite fika och friidrott på SVT innan det blir korgen så får sova lite innan jag ska ta bort droppet.  Imorgon får vi se vad som händer, ska hålla lite koll på Sveriges Radio P4 Stockholm skickat in kort idag så det ser ut som om det blir ett inslag snart.

2024-05-30 Natten och förmiddagen på sjukhus

Så är det en ny dag klocka fyra fick jag ett nytt dropp men orkade inte duscha då se det får väl bli i eftermiddagen.

Klockan sex kom sköterska med Combivent för att jag skulle inhalera därefter gjorde jag utandnings test som visade att det börjar vända, även om det inte är bra ännu.

Så ser andningstesten den första pricken visa hur mådde för två veckor   sedan jag kom in första gången sedan är den grön hur mådde när gick hem.

Sedan kan men se kurvan vänder ner rätt snart efter att kommit hem och sedan gick ner och botten är när kom ingen. Idag är första dagen det vänt upp igen. Jag hoppas det kommer fortsätta och det hållet jag har varit med det dippar igen tar vi inte ut något.

Det är över beläggning på avdelningen just det är tydligen fler än jag som är dålig just nu. Personalen är orolig hur det ska bli nästa vecka då tas avdelningen i Solna ut i strejk och akutavdelningarna här i Huddinge även ut i strejken.

I vänta på frukosten läste på lite inför Europaparlamentets valet och hur det ska gå till om jag frisk ska ta emot röster på valdagen. Men vi får se hur det går idag skulle det inte varit aktuellt men hoppas jag bättre då.

Lyssnar på väderprognos på radion låter som det skulle kunna bli svalare i nästa vecka och möjlig lite regn. Det skulle kunna innebär att kanske skulle kunna bli bättre.

Efter kontroller fick min frukost som var lik den går som ses nedan.

När provsvar kommer på koncentrat av Teofyllamin i blodet har det sjunkit under rekommendera nivå se vad läkaren säger om det.

Efter frukosten ringe Sveriges Radio P4 Stockholm och gjorde en intervju ring mina 26h på akuten innan kom upp avdelning.

När läkarna kom till mig bestämdes det gå över till tabletter i stället för dropp.

Läkaren ville att skulle testa att och lite så jag tog en tur i huset gick sådär, men var tredje andetag fick pressa ut luften eftersom det är svårt att tömma lungorna.

Lunch blev äntligen krämig pastasallad med kyckling en riktig favorit kan säga och äppelpaj.

Mellan har tittat på Disney+ och dagens avsnitt av Grey’s Anatomy.

En passande serie när man ligger på sjukhus kan tyckas. Vi ett tillfälle titta igenom hela serien när inlagd vilket roade personal.

Bloggar ikväll igen ses då.

2025-05-29 Eftermiddag och kväll på Lungmedicin

Lunch blev dillkött som var riktigt bra. Knapp hande lunchen sjunkit ner var det eftermiddags fika.

Idag var det bullar när jag var här sist var led länger med mormors hosta vilket kanske passar på lungmedicin. Men bullarna var helt okej.

Har tittat på Disney+ en serie som heter 9-1-1 som det kom nytt avsnitt idag och så blev det SVTPLAY och Solens mat väntar på middagen. Vilken blev Kycklinglårfile med italiensk grönsaksragu och krossade potatis med purjolök.

Jag tycker de smakar riktigt bra denna gången också.

Under eftermiddagen hörde en journalist av sig och vi ska höras på telefon imorgon, så får vi se vad det resulterar i. Blir det något så skriver om det imorgon när bloggar.

Jag har alltid funderat över varför hundar alltid snurrar runt kopplat när det passer en stolpe.

Jag har samma problem med min dropp ställning  helt plötsligt är slangen för kort då har snurrat in mig i ställning se bilden ovan.

Eftermiddag fick jag en ny flaska teofyllamin dropp som ska gå in på 12 timmar min tredje flaska. Det ser ut som blir kvar till på fredag.

Efter middagen villa jag en stund och pratade lite i telefon titta lite på Sveriges Radio.

Tydligen är det Järva veckan under min tid i Hyresgästföreningen Region Stockholm var vi med med en monter där jag stod flera gånger. Var ett riktigt trevligt event som jag skar. Tydligen är inte Hyresgästföreningen utställare i år tycker det synd.

Bilden är Järva veckan 2022 och seminarium som Hyresgästföreningen hade där.

Så var kvällens höjdpunkt när ligger på sjukhus nämligen kvälls fika.

Blev tre smörgåsar med ost och skinka samt grönsaker som jag glömde fota.

Ska försöka komma i säng tidigt idag för kl 05:00 blir det ett nytt propp och ”provtagning” igen tycker inte om. Jag har sedan liten inte tyckt om blodprov  någon gång har jag svimmat när lägat på akuten. Där till rullar blodkärlen vilket det svårt sticka mig

Vilken gör att vägrar provtagning i händerna och fingrarna.

Avslutat med inhalera medicin sedan blir det korgen

2024-05-29 Sjukhus frukost

Tror jag inte lagt ut bilder på min sjukhus frukost  frukt yoghurt, ägg med salt man spart in på kaviar en, tre rågbröd med leverpastej samt ”påss” tea.

Träffade just läkarna blir kvar ett tag lungorna låter inte så bra.

Man fortsätter med dropp eventuellt funderar man på öka dosen med teofyllamin för att lungorna ska låta bättre. Har just beställt lunchen blir pastasallad med kyckling och curry dressing en riktig favorit på sjukhus mat sedeln. Nu fick veta att den var slut så då får det bli dillkött.

Bild från föra veckan

Det var faktiskt riktigt gott så hoppas det sakar lika bra. Är helheten är mat riktigt bra på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge man väljer på 15 rätter (tre vegetarisk, fyra fisk, fyra fågel och fyra kött) samt 10 desserter. Problemet att ligger man länge så får börja om, nu har varit hemma i mellan så nu är det ny räkning.